Venus och månen

Ikväll var det äntligen molnfritt i Stockholm, så jag gick ut och fotade Venus och månen. De lyser väldigt klart just nu vid skymningen innan alla stjärnor kommer fram.

Foto: Vega Cecilia
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: Nikkor 55-200mm @ 116mm f/4.8 | ISO 1250

Foto: Vega Cecilia
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: Sigma 50mm f/3.2 | ISO 200

Norrsken i Sibirien

Igår kom jag hem från en resa till Tokyo. På vägen dit flög vi över Sibirien, och precis vid nordvästra Sibirien fick vi se norrsken. Det har varit min önskan i hur många år som helst att få se norrsken, så jag blev helt överlycklig när jag fick se det. Här är några foton som jag tog genom flygplansfönstret. Inte det lättaste att ta kort när det guppar och har sig, men jag försökte så gott jag kunde!

När jag gått igenom alla bilder från Tokyo kommer jag att lägga upp dom här. Jag tänkte också skriva lite tips och fakta om Tokyo som kan vara bra att veta, ifall någon som läser här hade tänkt att resa dit.

En stjärnklar natt

Det är otroligt hur mycket ljuset från staden förstör vår natthimmel. Stjärnklara nätter ser vi som bor i eller nära staden bara de ljusstarkaste stjärnorna , men egentligen är många många fler synliga för blotta ögat. För att ha chans att se universums otroligt vackra nattshow måste man bege sig ut på landsbygden, långt bort från stadens ljus. Det räcker inte med att ställa sig på en mörk plats, man måste flera kilometer bort från staden för att se riktig skillnad.

Själv bor jag dessvärre ganska nära Stockholm city (oftast är det perfekt för mitt liv, men inte när det gäller just det här), så när jag kan se stjärnorna utanför mitt hus blir det dom vanliga jag ser. Karlavagnen är lätt att hitta, Orions bälte lika så. Betelgeuse, Sirius och plejaderna brukar jag också hitta snabbt. Och så min absoluta favorit, planeten Jupiter.

Ungefär så här mycket stjärnor brukar jag kunna se hemma hos mig. Ni ser också stadsljuset i botten av fotot… Usch.

Jag har ingen bil, så för mig är det inte så lätt att åka ut till landsbygden och lägga mig på en åker nånstans. Men jag har min söta morfar som bor ute på landet, och jag visste att på julafton skulle han komma hem till oss för att fira jul och jag visste att han skulle bli hemskjutsad ganska sent – alltså bäckbörkt ute då! PERFEKT läge för mig att åka med i bilen på natten ut till landsbygden!

I flera månader hade jag väntat på denna natt, det enda som oroade mig var molnen. Senaste veckorna har det varit molningt i stort sett varje natt, så vad är oddsen för att det klarnar upp under julafton? Julafton kom, och självklart var det molnigt hela dagen. Men otroligt nog klarnade det upp frammåt kvällen så jag var överlycklig när vi åkte ut mot morfars stuga mitt i natten.

Vi stannade till med bilen vid ett stort fält, och det vi såg var helt otroligt! Det var såååå mycket stjärnor exakt överrallt, så himla vackert! Jag tog givetvis fram kameran och fotade lite. Kameran ser mer än vad ögonen gör, men som jämförelse: bilden ovan är fotad samma natt i stan, och bilden nedan är fotad ute på landet. SÅ stor skillnad gör stadsljuset!!

Det enda som var lite synd med den här kvällen var att Vintergatan inte var uppe, för den är enastående att titta på, och jag har länge drömt om att få fotografera den. Det kan man bara göra ute på landet, åter igen pga stadsljuset. Vintergatan är det band av stjärnor som går över himlen, och det vi ser då är vår galax som vi bor i. Jorden befinnder sig ganska långt ut på kanten av vår galax, så när Vintergatan är uppe betyder det att vi står vända och tittar rakt in i galaxen och det är därför det är så mycket stjärnor. När Vintergatan är nere betyder det att vi står vända och tittar ut från galaxen och då ser vi inte bandet längre eftersom den är bakom ryggen på oss, på andra sidan jorden (där det är dag dessutom, så dom där borta ser den inte heller).

Men åtminstone vet jag att det är mycket bättre stjärnsikt ute hos morfar, så någon gång ska jag försöka åka ut till honom en natt när det är klart väder och Vintergatan är uppe. Jag längtar…

För att hitta olika stjärnor och lära mig namnet på dom så använder jag mig av två program. Den ena är till datorn och heter Stellarium. Det är gratis att ladda ned, och det är ett jättebra program! Ni hittar det här: http://www.stellarium.org/

Det andra programmet jag använder är en app till iPhone. Den heter StarWalk och kostar för tillfället 15 kronor till iPhone och 22 kronor till iPad. Jag vet inte om den finns till Android. StarWalk är nog den bästa appen jag köpt! Man håller bara upp telefonen mot himlen, och med hjälp av GPS:en räknar den ut hur du står, och visar upp på telefonen samma som du har framför dig på himlen. Vrider du på dig så följer appen med. Sedan är det bara att klicka på den himlakropp du vill veta mer om. Man kan också söka på specifika objekt och då dyker det upp en pil som visar hur du ska vrida dig tills du har den framför dig. Så enkelt!

Stjärnspår

Igår testade jag något som jag länge varit nyfiken på, men aldrig tagit mig tiden att lära mig, nämligen stjärnspår. Jordens rotation gör så att stjärnorna flyttar på sig över himlen, och jag fotade under 40 minuter för att få fram den här bilden.

Det är ju absolut inget märkvärdigt, eftersom det bara är fotat från min balkong, men nu när jag vet hur man gör så tänkte jag försöka hitta en vackrare plats som visar mer av himlen, och sedan göra ett nytt försök.

Dom tre röda strecken är ett flygplan som flög förbi under dom här 40 minuterna :p

Imorgon ska jag på julfest med jobbet, men det får inte bli för sent för min del, för på lördag ska jag upp i ottan och fotografera en inspelning av en musikvideo. Kommer nog bli väldigt roligt! (både julfesten och videoinspelningen, hoppas jag!)

Stjärnhimlen

Igårkväll tog jag en serie foton från min balkong och la ihop dom till en animation. När man tittar upp mot himlen så ser det ut som att allt är stilla, men egentligen förflyttar det sig ganska snabbt. Det här är taget under en kort period på 10 minuter. Nästa gång det är stjärnklart ska jag försöka göra en längre film.

Egentligen hade jag velat fotografera vintergatan, för den befann sig precis åt det här hållet när jag tog bilderna, men på grund av att jag bor i en storstad så förstör ljuset från staden möjligheten att fotgrafera den. Nån natt ska jag testa ute på landet och se om det går där.

Jupiter och månarna

Förutom fotonörd så är jag även astronominörd (på amatörnivå), och något av det roligaste jag vet är att kombinera de två. Jag har inte direkt någon optik för astronomifotografering, men det jag har duger tydligen utmärkt till att fånga Jupiter och dess månar. Kolla bara! Denna bild tog jag nyss:

Nikon D700, 200mm

Jag har ett enklare teleskop (Reflector Telecope 525 Power) som jag och min sambo kikar genom ibland på kvällarna. Vi tar bara ut det på balkongen och tittar på det som finns där. Oftast är det månen eller Jupiter som är roliga att titta på. Ikväll fick min sambo in Jupiter riktigt bra, och anade fyra små prickar runt den. Vi förstod ganska snabbt att det var månarna vi såg, så jag hämtade kameran på en gång och tog den här bilden. Den är inte fotad genom teleskopet, utan enbart Nikon D700, ett objektiv på 200mm och ett stativ var allt som behövdes. Helt fantastiskt! Sånt här gör mig riktigt lycklig!

Lite fakta om Jupiters månar: De fyra som jag fångat på bild kallas de galileiska månarna, efter Galileo. De heter Callisto, Ganymedes, Europa och Io, och var väldigt viktiga för vetenskapen eftersom de var det första riktiga beviset på att allt inte snurrar runt jorden. Innan dess hade man en geocentriska världsbild, alltså att att jorden var i mitten och allt, inklusive solen, snurrade runt jorden.
Dessa fyra är inte de enda månar som tillhör Jupiter. Än så länge har man upptäckt 63 månar, dock är dessa fyra de största.

Guide: Hur man fotograferar månen

OBS! Guiden är i slutet av inlägget!

Jag är lite av en amatörastronom (supermycket amatör bör tilläggas) och ikväll roade jag mig några minuter med att fotografera månen. Jag tänkte skriva lite om hur det gick. Det kanske kan vara kul för andra ryndintresserade som vill testa någon gång. Med systemkamera så är det faktiskt lättare än man tror!

Hur lång slutartid du behöver beror lite på vilken kamera och vilket objektiv du har, eftersom alla är olika ljuskänsliga. Men en sak är säker, och det är att du behöver mycket snabbare slutartid än vad du tror. Man tror ju att eftersom man ska fota nånting litet på himlen mitt i mörka natten så ska man ha lång slutartid, men det är helt fel. Månen är nämligen väldigt ljusstark! Fotot här bredvid tog jag med en slutartid på 1/640.

Jag tänkte nu berätta om hur mina bilder blev, vilka inställningar jag hade, och vilka misstag jag gjorde längst med vägen. Hoppas du lär dig något, och om du ger dig ut och fotar månen så får du gärna dela med dig!

Jag och sambon satt i soffan och såg på film. Jag blev lite bländad av den starka månen som lyste in genom fönstret, och så fort filmen slutat kände jag att det skulle vara kul att fota månen. Så jag hämtade min kamera och började fota genom vardagsrumsfönstret:

För det första: fotar man månen med ett 50mm objektiv så blir månen en liten liten prick i mitten. Så det man får göra då är beskära bilden. Då blev mitt foto så här:

Ja, nu SER man iaf att det är månen jag försökte ta kort av, men den blev ju rejält suddig. Jag kliade mig lite i huvudet, men kunde inte förstå varför först. Jag hade ju en slutartid på 1/640s så det borde inte bli så här suddigt. Men sen insåg jag… fönsterrutan förvrängde bilden och gjorde så att den blev suddig. Jag klev ut på balkongen, och nu blev fotot så här istället:

En klar förbättring! Men jag kände fortfarande att månen inte var riktigt så tydlig som jag önskade, och därför bestämde jag mig för att testa med mitt gamla 200mm objektiv. (Lite överkurs, men för de som är insatta i hur allt fungerar så kan jag berätta är mitt 200mm objektiv är för halvformatare och nu satte jag den på en fullformatare, så den motsvarar ju inte vad en fullformatskompatibel 200mm:are ger, men men). Nu kom jag mycket närmare, och min slutliga bild blev så här:

En snabb guide för hur du tar kort på månen:
1. Sätt på det objektiv som har högst mm. I mitt fall hade jag 200mm.
2. Fota inte genom ett fönster, gå ut istället.
3. Slutartid får du experimentera lite med, eftersom det är så olika med olika utrustning, men börja med t.ex. 1/500 och se om det blev för ljust eller för mörkt, och ändra därefter. ISO kan du ha lågt, runt 200 eller kanske till och med lägre.
4. Allra bäst är så klart att använda stativ, men det rör sig om ganska snabba slutartider, så det funkar bra att hålla kameran i handen också.
5. Om moln rör sig framför månen, vänta ut dom tills dom passerat, även om du ser månen genom molnen. Du vill ju ha en så klar bild som möjligt.
6. Väl hemma igen framför datorn får du beskära bilden ganska mycket. Men sen har du din fina månbild!