Visst är hon bedårande med allt sitt hår! ♥

Foto: Vega Cecilia
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: Nikkor 55-200mm @ 116mm f/4.8 | ISO 1250

Foto: Vega Cecilia
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: Sigma 50mm f/3.2 | ISO 200

Foto: Vega Cecilia | Artist: Priya Nandy | Makeupartist: Pamilla | Stylist: Nash
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4 | Blixtar: Två stycken med softbox

Här är lite bilder från bakom kulisserna också, när Pamilla sminkade Priya.

Jag kommer visa fler bilder senare!

Eftersom bilderna ska användas av Priya så kan jag inte visa något från fotograferingen än, men när hon har släppt bilderna så kommer jag givetvis visa dom här. Tills dess får det bli en bild från bakom kulisserna. Det här är väl ungefär 1% av allt smink som Pamilla har i sin enorma sminkväska.

Bakom kulisserna…

Det här med att jobba på lördagar gör inte så mycket när det är så här roligt jobb jag får göra!

Priya Nandy
https://www.facebook.com/priyanandymusic

Make Up By Pamilla
https://www.facebook.com/pages/Make-Up-By-Pamilla/188032154553282

Nash
http://nash.blogg.se/

Hitta till Takeshita Dori
Besöker man Harajuku för dess mode så är det Takeshita Dori man vill till, en gata full med butiker. Beroende på vilken utgång man kommer ut ifrån så är det antigen bara rakt fram över övergångsstället, eller så får man gå ned för backen till vänster, och sedan över övergångsstället. Ingången till Takeshita Dori går inte att missa, “porten” är som två stora abstrakta blommor, och troligtvis är hela gågatan fullsmockad med folk.

Ingången till shoppinggatan Takeshita Dori.

Takeshita Dori
Alla får så klart inte samma favoritbutiker där eftersom det beror på vilken smak man har, men tycker man om japanskt mode så hittar man troligtvis nånting av intresse här, för det är bara butik efter butik efter butik längst med hela gatan. Priserna varierar i butikerna, vissa är dyrare, vissa är billigare, men det går att hitta kläder här som är precis lika fina som de i Shibuya 109, men många gånger billigare. Jag köpte t.ex. två jättevackra blusar för ca 200:- styck. Liknande plagg hade kostat mellan 600-1000:- på Shibuya 109. Jag skulle gissa att de stora prisskillnaderna beror på att Shibuya 109 säljer märkeskläder, medan vissa butiker på Takeshita Dori är från okända märken. Givetvis finns det märkeskläder även här, och man hittar dyra kläder och smycken i en del av butikerna. Men åtminstone finns det från båda världar, och även de med mindre plånböcker kan hitta nåt att köpa här.

Två sjalar och en brosch som jag köpte i lite olika butiker på Takeshita Dori.

Krage och halsband köpt i butiker på Takeshita Dori.

Två blusar som jag köpte på Takeshita Dori. Den enda modellen som hade tillräckligt långa armar, så jag köpte två av samma modell, fast med olika tyger.

Paris Kids
Jag kan varmt rekommendera butiken Paris Kids som ligger på vänster sida i början av Takeshita Dori. De säljer massor av assocceoarer som halsband, armband, örhängen rosetter till håret och liknande saker. Många smycken är superfina och mycket typiskt japanskt, och det är vansinnigt bra priser. Jag köpte massor när jag var där!

En del av de smycken jag köpte på Paris Kids.

Daiso 100 Yen Shop
På Takeshita Dori finns även Daiso som är en 100 Yen affär. Allt är billigt och påminner mycket om Poundland i England, om ni varit där någon gång. Det mesta som säljs är skit egentligen, men det kan vara kul att titta runt och se om man hittar nåt billigt som man trots allt vill ha. Själv handlade jag ingenting där.

Crepes
Något som Harajuku är känt för är att det är här de godaste crepsen finns, så jag var givetvis tvungen att prova. Jag var på Takeshita Dori och köpte crepes två gånger under min vistelse i Tokyo, ena gången mitt i veckan och andra gången på en söndag. Under helger är det mycket mer folk och jag la märke till att de gör crepsen finare på vardagen när det fanns mer tid, jämfört med helgen när de gör dom snabbt. Så om du vill ha en tjusig crepe så köp på en vardag. Smaken är alltid lika god dock!
Jag testade också att äta crepes på ett annat ställe utanför Harajuku, och ryktet är helt sant – dom godaste crepsen görs i Harajuku.

Plastmodeller av de olika smakerna man kan välja. Siffrorna gör det lätt att beställa, det går utmärkt att säga siffran som man vill ha på engelska och de förstår vad man vill ha.

Denna köpte jag under en stressig söndag, alltså inte lika tjusig som den jag köpte på en vardag (glömde tyvärr fota den).

Jag älskar Takeshita Dori! Det är nog min favoritgata i hela Tokyo vad gäller shopping, för det är så många affärer här som säljer saker som jag tycker är vackra. Det är väldigt japanskt präglat, så om man inte tycker om det modet så hittar man nog inte så mycket, men om man som jag älskar det så är det guld! Min sambo hade nog supertråkigt när vi gick på den här gatan däremot. Inte en enda teknikaffär över huvud taget.

En mindre gata i Shibuya.

Hitta till Shibuya
Åker du med JR är det tre linjer som stannar vid stationen Shibuya, och åker du med metro är det även där tre linjer som stannar vid Shibuya, bland annat Ginza line. Stationen är stor och har många uppgångar, precis som alla andra större stationer i Tokyo.

Tre kvinnor klädda i mer traditionella kläder går över en gata i Shibuya.

Shopping
Det finns ett stort shoppingutbud i Shibuya, och jag tänkte skriva lite närmare om några av de butiker jag besökte där.

Shibuya 109 – kläder och accessoarer
Riktigt trendigt och typiskt japanskt tonårsmode hittar du på Shibuya 109 och ett måste att besöka om du tycker om kläder. Shibuya 109 är för tjejer, det finns också en 109Men’s i Shibuya (ungefär som TopShop vs TopMan). Det är lite svårt att beskriva Shibuya 109, men det är som ett högt torn med våning efter våning efter våning (tror det kan vara 10 totalt), och varje våningsplan har kanske ca 8 butiker var. Varje butik är liten men proppfull med kläder och accessoarer, och de flesta butiker följer ett specifikt tema inom mode (t.ex. romantiskt eller pop etc) och allt känns väldigt trendigt (sett ur japansk synvinkel i alla fall, de har ju inte riktigt samma smak som Europeer har).

Shibuya 109, shoppingparadis för den som gillar att bränna pengar på kläder.

Butikspersonalen är alla superstylade med långt hår och perfekta lockar, lösögonfransar och små söta kläder, och de är väldigt trevliga och hjälpsamma. Vill man prova ett plagg så säger man till personalen och de visar en till provhytten. Många gånger måste man ta av sig skorna innan man går in i hytten, det gäller även i andra klädbutiker i Tokyo.
Storlekarna är så klart mindre än i Sverige eftersom människorna här är generellt mindre. Jag är själv inte nån trådsmal modell, så jag trodde jag skulle få problem med att över huvud tagen knäppa kläderna, speciellt eftersom många affärer har one size, men det var faktiskt inga problem. Dock uppstod ett problem jag inte hade räknat med, och det var att ärmarna i 90% av fallen var för korta! Mindre människor betyder ju så klart även kortare armar, och den tanken hade inte slagit mig. Det var med sorg jag fick hänga tillbaka plagg efter plagg enbart på grund av ärmarna…
Priserna på Shibuya är inte de billigaste direkt. De börjar väl på ca 300:- för ett plagg men ligger oftast runt 700:- och uppåt. Ett tips om billigare kläder i liknande stil skriver jag om lite senare i ett inlägg om Harajuku.

Förutom shoppa kläder så kan man även ta en fika på Shibuya 109. Här är min jordgubbstårta som jag åt där!

Tokyu Hands
Om man läser om Tokyu Hands på nätet så brukar det oftast stå att det är ett stort varuhus med massor av produkter för hobby- och konstmaterial. Det stämmer delvis, men affären har många fler avdelningar än så. Egentligen är det ett stort varuhus, varav hobby- och konstmaterialet är väldigt stort och man hittar det mesta här, men de säljer många andra saker också. Vi orkade inte gå igenom varje avdelning, eftersom det var sååå mycket att se, men vi såg bl.a. en djuraffär, leksaker och knasiga prylar, vetenskapsprodukter (om rymden, dinosaurier, mm), skrivböcker, kalendrar och lite annat. Tokyu Hands var för övrigt den enda butiken i hela Tokyo vi såg som sålde turistprylar, så det var där vi köpte en vinkande katt och en Daruma docka som minne.

LOFT
LOFT är ett annat varuhus som säljer massor av prylar och värt ett besök om man vill se vad det finns för slags produkter i Tokyo. Här finns kökssaker, baksaker, skrivböcker, kalendrar, inredningsprylar, karaktärs-mjukisdjur, karaktärsprodukter (Rilakkuma, mm), kameror, godis och mycket mer. Jag älskade deras avdelning med klistermärken, det var ett otroligt utbud!

Manadrake
Om man tycker om manga-serier så är Mandarake himmelriket. Butiken är inte den lättaste att hitta. Man går ned för flera trappor och hela butiken ligger i en stor källare. Väl nere finns där hylla efter hylla med serietidningar, det tar aldrig slut! Här finns också massa retro-figurer och dockor i varierande prisklasser. Jag är inte så insatt, men jag gissar att man hittar riktigt fina samlarobjekt här!
För den som inte är hängiven samlare, utan bara mest nyfiken på att se vad det finns för knasigt, så rekommenderar jag att man går till Mandarake i Akihabara istället. Den butiken är lättare att hitta till och har inte sån där creepy källarkänsla. Där ligger butiken ovan jord på flera våningsplan, där varje våningsplan är olika kategorier (t.ex. serier på ett plan, dockor, på ett, samlarfigurer på ett, osv).Ingången till shoppinggatan Takeshita Dori.

Hachikostatyn
En vanlig mötesplats i Shibuya är vid Hachikostatyn. Hachiko var en riktig hund, och historien bakom den är riktigt söt:
Hachikos ägare var en professor, och varje dag gick Hachiko med sin ägare till järnvägsstationen när ägaren åkte till jobbet, och Hachiko mötte också upp sin ägare varje kväll vid stationen när han återvände hem från sitt arbete.
En dag fick professorn en stroke när han var vid universitetet, och dök därför inte upp vid stationen senare samma dag, där Hachiko troget väntade. Olyckligvis så ledde stroken till att professorn avled, och Hachiko fick en ny ägare. Men han rymde ständigt från sin nya ägare och sprang tillbaka till stationen och väntade, precis vid den tidpunkt då hans förra ägare borde ha stigit av tåget om han ännu varit vid liv.
Människor började uppmärksamma Hachiko, och han blev känd i hela landet. Han blev lite av en symbol för trofasthet och lojalitet, värderingar som är viktiga i Japan.
Lasse Hallström har gjort en film om Hachiko som heter “Hachiko – En vän för livet”, och bl.a. Richard Gere är med i den. Jag har inte sett filmen än, men planerar att göra det!

Hachiko – Japans mest lojala hund?

Även om vi var i Shibuya mer än en gång under vår semester i Tokyo så hann vi inte se allt där. Jag vet att det finns många fler butiker som jag vill gå till där, och nästa gång hoppas jag ha mer tid att gå runt och titta, och även se vad som finns på bakgatorna.

Om man åker med JR är det stationen Harajuku som man går av vid. Åker man metro fungerar stationen Meiji-jingumae lika bra, utgången är precis bredvid Harajuku (i alla fall om man följer skyltarna till rätt utgång). Precis vid dessa utgångar söderut ligger Jingu Bridge (där man för övrigt kan se ungdomar uppklädda i olika klädstilar som visual kei, gothic lollita m.m.). Gå över bron, och lite till höger så ser man en enorm torii, som är ingången till den väg som leder fram till templet.

En väldigt stor torii visar vägen. Många japaner stannar till här och bockar. Det gör de även vid andra toriis närmare templet.

Parken är lugn och stillsam, och även om det ibland är mycket folk som rör sig där så verkar alla ta det lugnt och njuta av stillsamheten. Ja, förutom några skolbarn då som springer runt och skrattar.

Vissa delar av parken innehåller finare planteringar och växtlighet, men där måste man betala för att komma in. Jag minns inte exakta priset, men jag har för mig att det rör sig om motsvarande några tior, det var inte mycket i alla fall. Hela vägen fram till templet, inkusivet templet i sig, är det fritt inträde till dock.

Här är några bilder från parken som leder fram till templet:

Längst med vägen ser man bland annat stora fat med sake.

Väggen med sake-fat skymtar i bakgrunden.

Parken har många stora och höga träd. Växtligheten är ganska tät, och trots att vi var där i januari/februari så var träden gröna och luften kändes lite som när den svenska våren är på ingång.

Rökning förbjuden. Många tecken behövs det tydligen, men jag gissar att de säger något mer.
UPPDATERING! En vän till mig som är japan har hjälpt till med översättning, och det står “No food and no smoking
when you are walking.”

En annan skylt som sitter uppe i parken. Har ingen aning om vad det står. Kanske historisk information?

Det här templet är inte alls lika stort som Sensoji-templet som jag skrev om tidigare, men även här tvättar man händerna innan man går in, och man kan självklart lämna en önskan, vilket jag gjorde samtidigt som jag gav en symbolisk donation.

På söndagar är det vanligt att man gifter sig i templet, och har man tur och råkar besöka templet just när det är vigsel så kan man får se ett riktigt traditionellt bröllop. Det var dock något som vi inte såg denna gång, men jag hoppas att vi får se det nästa gång vi besöker Tokyo!

Här är några bilder från själva templet:

Några män sköljer sina händer sig innan de går in i templet. Kallas “chozuya” eller “temizuya”

Önskningar och böner nedskrivna på träplattor och upphängda i tempelgården. Träplattorna kallas “ema”.

En stornäbbad kråka sitter på toriin som är vid ingången till templet. Hela Tokyo har många kråkor och deras läte är mycket kraftigare än de kråkor vi har i Sverige. Det ekar verkligen när de kraxar.

En del av tempelbyggnaden.

De som arbetar i templet är bland annat mikos, som man kan säga kompletterar prästerna. Jag har inte helt och hållet förstått strukturen, men jag vet åtminstone att en miko har traditionellt på sig en vit överdel (kimonojacka)och röda byxor (hakama), vilken man kan skymta i bakgrunden här.

Som sagt, det här templet är inte alls lika stort som Sensoji-templet, men det är ändå värt ett besök tycker jag, för det är trots allt ganska stort ändå. Det ligger mitt i en skog (parken känns verkligen som en skog!), det är vackert, intressant och väldigt lugnt. Man märker inte av att det ligger mitt i en gigantisk storstad. Det är underbart att ta en avkopplande promenad där!

Jag for iväg till Mono Musics kontor på Skeppsholmen och tog några snabba bilder där. När man fotar ute på location så får man använda det som finns på plats, och här fick vi göra om ett litet konferensrum till vår temporära studio, för det var där det fanns en enkel vägg där alla fick plats, inklusive mina blixtar (i alla fall efter att vi tagit ned en tavla och flyttat på ett bord och stolar). Trångt, men det gick!

Själva fotograferingen tog inte mer än några minuter, och jag kunde leverera de färdiga bilderna till kund följande arbetsdag. Det är kul med snabba och enkla uppdrag ibland också!

Vänster till höger: Martin Ingeström (MD Universal Music Publishing Scandinavia AB) , Görel Hanser (VD Mono Music) och Mia Segolsson (Marketing Manager Polar Music).

Uppifrån och ned, från vänster till höger: Lena, Gabriela Munnich, Lia Rosén Persson, Rojda Sahin, Anna, Priya Nandy, Catrin Skoog, Hellen Berglund, Marie, Banny, Monica (med sonen Dante) och Annika.

En nygift Gabriela Munnich, som jag fotograferade 2011.

Om ni ska gifta er i år så börjar det nämligen bli dags att boka in fotograferingen nu, för nu har bokningarna för bröllopsfoto för vigslar under våren, sommaren och hösten 2012 börjat komma in.

Jag erbjuder allt från en kortare porträttfotografering till heldagsbevakning där jag är med från förberedelser till fest, jag har flera olika bröllopspaket som passar alla behov. Jag tar även bokningar för förlovningsbilder och trash the dress.

Mina bröllopspaket börjar på 2.500:-

Maila till vegasus@gmail.com för förfrågning och bokning!

När Gabriela och Mattias Munnich gifte sig 2011 var jag med och fångade alla viktiga ögonblick.

Porträttfotografering strax innan Marie och Thomas vigsel, 2011

Jag bevakade Kjells och Lenas dag från förmiddag till kväll och var bland annat med när bröllopstårtan kom in, även de gifte sig 2011.

Bön, bock, kast och klapp.

Hur man tar sig dit
Man tar sig dig genom att åka till Asakusa, både Ginza line och Asakusa line stannar där om man åker med metro. En lång turistmarknad leder fram till själva templet.

Jag har ingen aning om vad det står, men de symboliserar riskorn i alla fall.

Nakamise-dori, turistmarknaden
På den här marknaden hittar man massor av turistsaker till vansinniga priser. Dock trots priserna så kan det vara värt att ta en titt ändå, för vi såg inga typiska turistbutiker någonstans i Tokyo, och vi letade till och med, så här kan vara enda chansen att köpa med sig souvenirer, om man inte vill desperatshoppa på flygplatsen på vägen hem.

Marknaden är full med folk och full med turistprylar.

Ritualer innan man går in
Sensoji-templet är Tokyos äldsta tempel och det är buddistisk. Innan man går in så finns det vatten som man sköljer händerna och munnen med. Man använder sig av en skopa som man häller ifrån, och även om man ser många japaner dricka direkt ut skoporna för att tvätta munnen så är det något man inte ska göra (brukar sitta skyltar uppe som visar att det är förbjudet). Om man inte vill skölja munnen så är det helt ok att bara skölja händerna, det gjorde vi i alla fall innan vi gick in. Även om vi inte är buddister så utförde vi den här ritualen ändå innan vi gick in, av respekt för de som är troende.
I det här templet finns det också rök som man kan rena sig med innan man går in.

Man använder sig av en skopa för att rena sig innan man går in till templet.

Många japaner dricker från skopan som en del i reningsritualen, dock sitter det skyltar uppe där man ombeds att inte göra det.

Ritualer inne i templet
Jag förstår ju inte exakt allt som de troende buddisterna gör i templet, men det jag uppfattade var i alla fall att de bockar innan de går in, och de ser ut att be och bocka och kastar mynt och sedan klappar de i händerna två gånger. Ingen aning vad det betyder, men jag skulle gissa att de önskar sig något eller ber om något gott.

Här ber, bockar, kastar och klappar de.

Längre in var det avspärrat, men man kunde titta in ändå, och där var det vackert utsmyckat och man såg hur de arbetade där inne.

In dit kommer man inte, men det är vackert i alla fall.

En sak som jag tyckte var lite lustigt var att när vi besökte Meiji-templet i Shibuya så såg vi hur de borstade stengolvet med en riktigt gammeldags kvast, men i Sensoji-templet använde de dammsugare och allt filmades av en webbkamera som visades på en platt-TV som satt uppskruvad utanför. Förutom just den biten så ser dock hela templet väldigt traditionellt ut.

Traditionell målning i taket.

Setsubun
Eftersom vi besökte Tokyo i februari såg vi till att vi besökte Sensoji-templet just den 3:e februari, för då var det nämligen Setsubun som firas årligen dagen innan våren börjar. Det är en ceremoni där man kastar bönor och säger något som motsvarar ungefär “Ut med det onda, in med det goda”. Större tempel kan bjuda in kända personligheter och sumobrottare som får kasta ut bönorna till publiken som försöker fånga dom.

Setsubun: Här placerar de ut de gigantiska “riskornen”.

Bönor kastas ut till folkhavet som en del av firandet av Setsubun.

Ännu mera bönor kastas ut.

Efter bönkastandet vandrar alla bönkastare iväg med de gigantiska riskornen på pinnarna, och folk tar en sista chans att få bönor som delas ut medan de går iväg.

Jag tyckte det var riktigt roligt att passa på att besöka ett tempel när där pågick festligheter, så om du besöker Japan, glöm inte att titta i kalendern för att se om det händer något speciellt dom datumen du är där.

Foto: Vega Cecilia | Modell: Anna
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4
Manipulering: Adobe Photoshop

Foto: Vega Cecilia | Modell: Anna | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

http://www.vegasus.se/feed/

Följ mig via Facebook så får du se nya bilder innan de publiceras i bloggen:

https://www.facebook.com/fotografvegacecilia

Hotell och kommunaltrafik
Vi valde att bo på Best Western i Shinjuku av flera anledningar. Dels hade hotellet fått bra kritik, det fanns gratis internet, och frukost ingick. En annan anledning var att det låg nära Shinjuku-stationen, vilket gjorde det enkelt att ta sig alla ställen vi ville åka till, eftersom Shinjuku är en väldigt stor station med både JR, metro och andra linjer. Ytterligare en anledning var också att det går ett tåg från flygplatsen och raka vägen till Shinjuku utan byten, så det var väldigt bekvämt.

Red light district
Det är i Shinjuku som det så kallade red light district ligger och det området heter Kabukicho. Vi kände oss ändå helt trygga att gå där sena kvällar. Det var mycket folk, men inte bråkigt. Det finns ju nästan ingen brottslighet i Tokyo, så vi oroade oss inte. Den enda som kan vara lite störande är att det står många män på gatorna som försöker locka in kunder till klubbarna, men det är bara att ignorera och fortsätta gå. Här finns också love hotels där man kan checka in för några timmar och ha en så kallad “vila”, fast man gör allt annat än vilar

Ingången till red light district.

Host clubs
Som jag nämnde tidigare så står det många män på gatorna i Kabukicho och försöker locka in kunder till klubbarna. Det man ser mest av är superstylade unga män i kostymer som står och hänger utanför barerna. Som kvinna kan man nämligen gå på dessa klubbar (host clubs) och betala för männens sällskap. Männen häller upp drinkar, firtar och har lättsamma konversationer med kunderna. Det finns motsvarande Hostess clubs också, men vi såg inte några när vi gick omkring, så det är möjligt att de finns i andra delar av Tokyo.

En skylt ovanför en host club som visar vilka som arbetar på just den klubben.

Golden Gai
Precis bakom hotellet vi bodde på ligger Golden Gai. Det är ett litet område med smala bakgator med över 200 små barer som ligger tätt packade intill varandra. Varje bar är väldigt liten med bara plats för några få kunder, och de har ofta ett visst tema. En del barer välkomnar bara stamkunder, medan andra även tar emot nya kunder, som turister t.ex.

Golden Gai, gångar med små minibarer.

Mat
Man behöver inte leta efter matställen i Shinjuku för det kryllar av dom och det finns massor av mat att välja bland. Jag åt bl.a. sushi från ett ställe som hade öppet till 03 på natten, och jag fick det inslaget i en fin trälåda med omslagspapper runt när jag tog det som takeaway.

Min trälåda med takeaway sushi. Bitarna var saftigare och mer generösa än de brukar vara i Sverige.

Takeaway heter förresten “take out” i Japan, knappt någon förstår vad man menar om man säger takeaway, men “take out” förstår de direkt. Jag åt också en del wokad mat och nudelsoppa bland annat. Ett ställe hade en automat utanför där man stoppar i mynt och trycker på knappen för den mat man vill ha. Sedan tar man den lilla lappen som komer ut ur maskinen och går in och ger det till personen i kassan. Hur smidigt som helst, då behövs inte språket för att göra sig förstådd! Annars fungerar det utmärkt att peka, för alla ställen har antigen bilder på all mat eller plastmodeller av maten, vilket också gör det lätt att gissa sig till vad det är man beställer.

Plastmodeller av maten som serveras. Lätt att förstå, för den som inte kan japanska.

Under det kallare halvåret går det att få tag på nikuman både från gatustånd och i närbutiker. Det är ungefär som att äta en rund boll som påminner om pirog, fast den är kritvit och väldigt fluffig. Jag tyckte det var väldigt gott och perfekt som ett litet snack i förbifarten.

Don Quijote (kallas Donki)
Donki är en affär som har öppet dygnet runt och de säljer det mesta. Kläder, skor, skönhetsprodukter, hygienartiklar, mobiltillbehör, väskor, läsk, snacks och godis, rengöringsartiklar, teknikprylar, mjukisdjur, skämtartiklar och mycket annat. Mitt tips är att besöka Donki sent på kvällen, mitt i natten eller väldigt tidigt på morgonen, för affären är väldigt trång och det är mycket lättare att titta runt när det inte är så mycket kunder där.

Donki, affären med sjukt mycket saker!

Tokyo Metropolitan Government Building
Jag har skrivit ett eget inlägg om denna byggnad här . Inträdet är gratis och man får utsikt över Tokyo 45 våningar upp.

Utsikten från TMGB.

Ett väldigt brett övergångsställe i Shinjuku.

Jag älskade Shinjuku och kommer absolut välja att bo där igen nästa gång jag är i Tokyo. Jag älskade att kunna komma hem sent på kvällen och lätt kunna hitta massa olika matställen att välja mat ifrån. Jag tyckte det var superkul att spendera tid i spelhallarna och spela Taiko och Jubeat eller ta roliga foton i purikura-automaterna. Och Donki var jättekul att gå runt i och titta på alla saker de pressat in på de trånga hyllorna.

Det kändes härligt att köra igång med fotandet igen. Det brukar alltid vara lite lugnare över vintermånaderna, så det var riktigt kul att köra en session i studion efter att ha legat lågt så länge. Snart kommer våren och sommaren, och det är då min högsäsong brukar vara. Fotografera Anna är den perfekta starten på säsong 2012!

Jag hade en liten fotografering igår också. Det var på uppdrag till en artikel där det behövdes porträtt, så jag for iväg och fixade det lite snabbt. Jag fotade på plats på ett kontor, där ett litet konferensrum fick agera provisorisk studio. Det är lite lustigt, för fotograferingen gick ganska snabbt, men det som tog tid var att bygga upp blixtarna och montera ned dom efteråt, och möblera om konferensrummet med bord och stolar för att få plats. Allt som allt tog det nog ca en halvtimme, men själva fotograferingen tog inte mer än 4-5 minuter.
Vi får se om jag kan visa dom bilderna i bloggen sedan. Jag måste höra mig för med min uppdragsgivare först, innan jag vågar visa något eller berätta om vilka jag fotade och vad artikeln handlar om. Kul var det i alla fall!

Fler bilder på Anna kommer senare. Först ska jag fortsätta lägga upp bilder från Tokyo och berätta om det.

Hur man tar sig till Akihabara
För att ta sig till Akihabara åker man till stationen som heter just Akihabara. Både Metro och JR stannar där, men JR är nog enklast att ta för den har flera linjer som går genom Akihabara, både från Shinjuku och Tokyo, två centrala stationer.

Många våningar i butikerna i Akihabara.

Här finns butikerna
Till väst om stationen går en stor gata som heter Chuo Dori. Längst med den finns det massor av affärer på båda sidor, men man ska också gå på de mindre gatorna som ligger mestadels väster om Chuo Dori, för det finns många fler butiker där.
Det är även värt att ta sig till öst om stationen för där ligger Yodobashi Camera. Deras kameraavdelning är jättestor, men de har även flera andra våningsplan med massor av teknik som exmepelvis datorkomponenter, mobiltillbehör m.m. Jag köpte en jättefin rosa kameraväska där.
Butikerna i Akihabara är höga med flera våningar, många gånger fem-sex-sju våningar högt. Oftast finns det både trappor och hiss, och många butiker har information på engelska om varje våning.

iPhone-foton tagna med Hipstamatic.
Vänster: Ett av många marknadsstall med massor av teknikprylar. Det finns en marknad under tak där varje stall har sin specialitet med tillbehör, reservdelar och komponenter för den som vill bygga egna saker eller reparera nåt som gått sönder.
Höger: Chuo Dori, stora gatan med många butiker.

Teknik i Akihabara
När jag hade läst om Akihabara innan jag varit där så såg jag framför mig teknikbutiker med den allra senaste tekniken, typ robotar som flyger fram och sjukt avancerade saker som vi aldrig hört talas om i Sverige. Det stämde inte riktigt. Visst, vi var inne i en affär som sålde robotar, men vi såg inte någon sciencefiction-teknik direkt. Nej, det som är det fantastiska med Akihabara är att ALLT finns. Ska du ha ett moderkort till din dator, då finns alla märken uppraddade på långa rader, ska du ha ett objektiv till din kamera, då är det hylla efter hylla fullpackade med objektiv. Ska du ha något specifikt, då finns det där, och inte bara de top 10 populäraste versionerna, utan ALLT finns.

Reklam för samlarfigurer som det kryllar av i Akihabara.

Köpa anime-figurer
Förutom teknik så finns det massvis av butiker som säljer figurer från manga-serier, TV-spel, rollspel, m.m. Figurerna är inga leksaker, utan samlarobjekt, och kan kosta allt från någon hundralapp upp till över tusen kronor och mer. De flesta ligger på runt sexhundra kronor. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att dessa figurer är handmålade, det är i alla fall vad jag hört. Vissa är väldigt söta och oskyldiga, medan andra är riktigt porriga. Oavsett vilket så är alla väldigt välgjorda och fina, och efter att ha gått i säkert ett tiotal buktiker med hylla efter hylla med dessa figurer så kunde jag inte motstå att köpa en. Jag är ju dock inte intresserad av samlarvärdet i dessa figurer, så jag nöjde mig med en söt rosa som bara kostade ca 100 kronor. Hon heter Kaname Madoka och är en vänlig 14-årig flicka som är magisk.

Kaname Madoka, samlarfigur köpt i Akihabara.

Manga och anime
Manga och anime är givetvis väldigt stort i Akihabara, och det går att få tag på filmer, serietidningar och böcker överallt. Vissa butiker är specialiserade på att enbart sälja hentai (mangaporr och animeporr helt enkelt), så det händer att man ovetandes går in i en butik som ser rosa och söt ut, men så tittar man närmare på tidningarna och upptäcker att det inte alls är så gulligt som man trodde från början! Det finns så klart massor av “vanlig” manga och anime också.

BJD
Bjd (ball joint dolls) kan man också få tag på i Akihabara i flera affärer, bland annat på Manadrake och även Volks Showroom som är helt fantastiskt att gå i för en bjd-entusiast (vet dock inte om Volks bara har Dollfie eller om de har andra dockor också). Man kan köpa färdiga dockor, omålade dockor, ögon, peruker, kläder, möbler och massa andra tillbehör.

Det är fotoförbud i butikerna i Tokyo så det var svårt att ta smygfoton. Dessa är tagna på Mandarake. Jag vågade inte fota inne på Volks tyvärr, där var allt uppställt supervackert, men det var mycket personal.

Maid café
Något annat som är väldigt typiskt för Akihabara är alla maid-caféer. Överallt står det unga tjejer på gatorna klädda i maid-kläder och delar ut flyers och försöker locka upp kunder till caféerna. Vi gick aldrig på något maid-café denna gång, så jag kan inte skriva så mycket mer om det.

Spelhallar med arkadspel
Sedan finns det så klart spelhallar i Akihabara, flera våningar höga och fyllda med roliga arkadspel och purikura-automater. Det är hög volym på en del av våningarna (känns som att alla spel är inställda på maxvolym) och man får röka i lokalerna.
Vi spelade mest två spel, Taiko och Jubeat. Taiko är ett trumspel, i lite samma stuk som guitarr hero. Man slår på den stora trumman med träpinnar i takt till musiken och det är riktigt roligt!
Jubeat är också ett musikspel där man har 16 knappar som lyser upp som man ska trycka på i takt till musiken. Det är vansinnigt beroendeframkallande och suuuuperroligt.
De som besöker spelhallarna är inte bara 14-åriga skolungdomar, utan det är mest vuxna i kostym som verkar vara där på lunchrasten eller kommer dit efter jobbet. De är helt sjukt duktiga på spelen, jag förstår inte hur de kan knappra så snabbt på knapparna, det måste ha tagit många många timmar av spelande för att komma till den avancerade nivån. Sen kommer man själv och spelar samma spel på basic nivån och är helt sämst, hahaha.

Fotat med iPhone. Spelhall där man bland annat kan vinna Rilakkuma, min favorit!

Purikura fotoautomater
Purikura är roliga fotoautomater där man lägger till effekter, skriver på bilderna och lägger på söta bilder m.m. Det är lite svårt att förklara hur det ser ut, lättast är nog att googla på “purikura” för att se hur det ser ut.
Automaterna brukar ligga högst upp eller längst ned i spelhallarna. Man får vara noga med att se på skyltarna om det är tillåtet för killar att vara med. Ofta är halva purikura-hallen avspärrad där bara tjejer får gå in, och resten är det tillåtet för killar att gå in om de har en tjej med sig.
På vissa hallar finns det möjlighet som tjej att hyra kläder att klä ut sig inför fotograferingen, t.ex. som en mangakaraktär eller en maid.
Det gäller att vara snabbtänkt när man väl är inne i automaterna, för man får göra många val under fotograferingen, och om man inte väljer inom en viss tid så görs valet automatiskt. Bland annat kan det komma upp val om hur mycket man vill ljusa upp bilden, vilket format man ska fota i m.m. Ibland hinner man inte förstå vad det är innan valet blivit gjort, men det gör inte så mycket, slutresultatet blir roligt ändå.
När fotograferingen är klar så går man ut ur automaten och runt till nästa “bås” och där finns en skärm med pekpennor, och nu kommer det roliga med att rita på bilderna. Man kan sätta öron eller rosetter i håret, glitter runt kanterna, hjärtan och stjärnor, och massa annat. Det är lite olika saker i de olika automaterna, ibland har jag sett att man kan ändra hårfärg, lägga på smink och andra saker.
När man ritat klart (eller tiden gått ut) så går man ut ur automaten igen och på sidan kommer bilderna ut efter ett litet tag.
Varje gång vi fotade så kom våra foton ut med perfekt “photoshoppad” hy och stora mangaögon. Ser inte klokt ut, men jättekul ändå!

AKB48 Cafe & Shop i Akihabara där man kan äta och se videos med AKB48 och även köpa saker som har med gruppen att göra (AKB48 är en tjejgrupp som gör popmusik och består av väldigt många medlemmar). Det är ofta långa köer utanför. Man kan också se gruppen uppträda i Akihabara, och det gör man på Don Quijote, en affär som också kallas Donki. Biljetterna är svåra att få tag på, som turist gör man så här: Länk till den officiella AKB48 fansidan

Kort sammanfattat kan jag säga att Akihabara är jättekul att gå runt i, och om man har intresse för teknik och japansk populärkultur så kan man spendera flera timmar med att gå runt och titta på alla saker. Det finns inget liknande över huvud taget i Sverige. Tyvärr, för jag älskar det!

Tycker ni om låten så går den att köpa på iTunes här:
Janam på iTunes

…och vill ni gilla tjejerna på Facebook så har de sina sidor på följande adresser:
Rojda: https://www.facebook.com/sahin.rojda
Priya: https://www.facebook.com/priyanandymusic

Det går förresten utmärkt att även gilla min sida på Facebook
Fotograf Vega Cecilia: https://www.facebook.com/fotografvegacecilia

Här är några fler foton som jag tog under inspelningen:

Tidigare inlägg om samma ämne:
- Musikvideoinspelning med Priya Nandy och Rojda Sahin
- Bakom kulisserna: musikvideo

Här är utsikten från en av de två tornen i Tokyo Metropolitan Government Building, 45 våningar upp. Inte lika högt upp som i Top of the Rock i New York (70 våningar), men för mig som är höjdrädd så är det samma sak, jag var livrädd ändå. Det är inte speciellt läskigt väl uppe i byggnaden, utan det är själva hissresan som är läskig, eftersom det enda jag kan tänka på när jag åker upp är att jag har ett hål på 200 meter rakt ned under hissgolvet. Men utsikten var ju fin i alla fall!

Här ser man det andra tornet till vänster i bild.

Vi hade tur när vi åkte upp, för vädret var klart och vi såg ända bort till Mount Fuji som ligger ungefär 10 mil från Tokyo.

Tokyo Metropolitan Government Building ligger i Shinjuku, närmsta station heter Tochomae, men stora Shinjuku-stationen ligger också väldigt nära. Det är gratis att åka upp, så jag tycker att det är givet att göra om man turistar i Tokyo.

En gata i Kabukicho i Shinjuku, ett par kvarter från vårt hotell.

Toriin vid in/utgången till Meiji Jingu templet i Shibuya.

När jag gått igenom alla bilder från Tokyo kommer jag att lägga upp dom här. Jag tänkte också skriva lite tips och fakta om Tokyo som kan vara bra att veta, ifall någon som läser här hade tänkt att resa dit.

JANUARI

29 januari fotograferade jag Hellen Berglund i studion.

Se mer här:
Fotosession med Hellen Berglund
Mera Hellen!
Hellen Berglund
Lite mer Hellen
Hellen Berglund igen
God morgon!

FEBRUARI

I mitten av februari åkte jag och Paul till New York och hade vår (hittills) roligaste semester.

Se mer här:
Några foton från New York
Lower Manhattan
Times Square
Catwalk Tragedy NYC 2011
Top of the Rock
Mer från Top of the Rock
Central Park
Tyst så att det ekar i bloggen
Foton från New York

26 februari fotograferade jag Lia Rosén Persson i snön.

Se mer här :
Modell: Lia Rosén Persson
Lite mer Lia Rosén Persson
Lia Rosén Persson
Lia igen
Lia Rosén Persson

MARS

5 mars fotograferade jag Anna i hennes nya lägenhet.

Se mer här :
Modell: Anna
Modell: Anna
Lite mera Anna
Modell: Anna
Anna
Anna

12 mars fotograferade jag vigseln mellan Gabriela och Mattias Münnich i Göteborg. Det var mitt första bröllop.

Se mer här :
Mitt första bröllop: Gabriela och Mattias Münnich
Gabriela och Mattias Münnich
Lite mer Gabriela och Mattias Münnich

APRIL

2 april fotograferade jag bilder av Annika till hennes agentur. Vi var ute på Waldemarsudde.

Se mer här :
Jag fotade Annika för några veckor sedan

17 april fotograferade jag Banny i en skogsglänta. Briet Gudmundsdottir var MUA.

Se mer här :
Min korta helg
Fotosession med Banny
Banny!
Banny
Banny

30 april fotograferade jag Monica Asp, Krister och deras son Dante i deras hem.

Se mer här :
Monica och Dante
Monica & Dante
Dante, Monica och Krister

MAJ

7 maj fotograferade jag Anna i Kungsträdgården.

Se mer här :
Schackrutigt
Fotograferingen med Anna
Modell: Anna
Fler foton från senaste sessionen med Anna
Anna
Anna
Anna
Anna

7 maj fotograferade jag även Lena och Kjell. Det var deras förfotografering inför bröllopet.

Se mer här :
Lena & Kjell
Lena & Kjell

11 maj fotograferade jag Lia Rosén Persson och Sasan Afshinnejad på Söder.

Se mer här :
Sasan Afshinnejad
Lia Rosén Persson
Lia Rosén Persson
Lia Rosén Persson

14 maj fotograferade jag Anna i Gamla Stan. Briet Gudmundsdottir var MUA.

Se mer här :
Sminkning pågår
Fotosession med Anna
Anna
Anna
Anna

23 maj fotograferade jag Hellen Berglund vid Drottningholms Slott.

Se mer här :
Hellen Berglund
Hellen Berglund
Segis och Hellen
I slottsparken
Mer från sessionen med Hellen
Hellen + jobb på Canon
Hellen Berglund vid fontänen
Hellen Berglund
Hellen Berglund
Hellen Berglund
Hellen Berglund
Hellen Berglund

JUNI

4 juni fotograferade jag vigseln mellan Lena och Kjell. Inte ett öga torrt…

Se mer här :
Bröllop
Lena och Kjells bröllopsbilder

12 juni fotograferade jag Susanna Lindeborg och Ricky Mehra ute vid Bergianska trädgården. De firade 5 år tillsammans.

Se mer här :
Susanna Lindeborg + Ricky Mehra = SANT
Susanna och Ricky
Susanna Lindeborg och Ricky Mehra
Susanna och Ricky!

JULI

1 juli var jag ute på landet och tog det lugnt.

Se mer här :
Sommar och sol

9 juli åkte Paul och jag på en minisemeter till Köpenhamn.

AUGUSTI

3 augusti fotograferade jag Catrin Skoog i Hagaparken. Briet Gudmundsdottir var MUA.

Se mer här :
Fotografering med Catrin Skoog
Sminkning, Gus Gus och kladdkaka = bästa
Catrin Skoog
Catrin
Regn, bröllop och portätt
Catrin Skoog

11 augusti fotograferade jag Anna vid ett sandtag.

Se mer här :
Från gårdagens fotografering
Egyptiskt
Egyptisk Anna

13 augusti fotograferade jag vigseln mellan Thomas och Marie.

Se mer här :
Marie och Thomas

20 augusti var det Stockholm Zombie Walk.

Se mer här :
Stockholm Zombie Walk 2011

28 augusti fotograferade jag Make That Change Barnfestival. Arrangörer var Daniel Davideus, Alex Salazar och Johanna Elfwing.

Se mer här :
Make That Change Barnfestival
Galleri

SEPTEMBER

1 september åkte jag på semester till England med Paul. Min lillebror hängde med första veckan.

Se mer här :
Devil’s Dyke panorama
Solnedgång vid Brighton beach
Brighton West Pier

9 september åkte Paul och jag till Paris. Vi var på Disneyland bland annat. Efter Paris återvände vi till England igen.

Se mer här :
Victor Noir och Oscar Wilde
Père Lachaise Cemetery

NOVEMBER

26 november fotograferade jag hunden Sammie i studion.

Se mer här :
Finbesök i studion
Sammie och tomteluvan

DECEMBER

3 december fotgraferade jag Priya Nandy och Rojda Sahin. Nash var MUA.

Se mer här :
Bakom kulisserna: musikvideo
Musikvideoinspelning med Priya Nandy och Rojda Sahin

Under året har jag också haft en del kunder vars bilder jag ej visat upp i bloggen då jag inte skaffat tillstånd att göra det. Det har varit fotograferingar med husdjur, familjer och bröllop. Under hela februari användes ett av mina foton i en kampanj i tre bibliotek i Florida, Älska ditt bibliotek, och även detta år hade jag med ett foto på Fotomässan i utställningen i montern tillhörande Fotointresse.se. Jag åkte ytterligare en sväng till Brighton i november , men den gången fick kameran stanna hemma till förmån för julklappar som skulle fylla våra resväskor. Jag blev också intervjuad på Moderskepet om mitt fotograferande.

Nu är det tre dagar kvar på detta år. Nästa år väntar nya bröllop och nya porträttfotograferingar. Vad kul det ska bli!

Svensk julafton hos mamma och pappa. Vi såg på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson, och vi åt köttbullar, prinskorvar och massa annat gott.

Natten till juldagen, ute hos morfar (när vi skjutsade hem honom).

Brittisk Christmas Day hos min sambos familj i deras mysiga hus. Vi åt kalkon, sausage rolls och fruktpudding, och vi drog i crackers och såg Drottningens tal och Top of the Pops.

Brittisk Boxing Day hemma hos oss för fler paket att öppna. Här är Sammie som vilar i hallen där det är lite lugnare.

Snart är det nyårsaftron. Jag tror det börjar bli dags att summera året som gått! Det får bli nästa inlägg.

Själv bor jag dessvärre ganska nära Stockholm city (oftast är det perfekt för mitt liv, men inte när det gäller just det här), så när jag kan se stjärnorna utanför mitt hus blir det dom vanliga jag ser. Karlavagnen är lätt att hitta, Orions bälte lika så. Betelgeuse, Sirius och plejaderna brukar jag också hitta snabbt. Och så min absoluta favorit, planeten Jupiter.

Ungefär så här mycket stjärnor brukar jag kunna se hemma hos mig. Ni ser också stadsljuset i botten av fotot… Usch.

Jag har ingen bil, så för mig är det inte så lätt att åka ut till landsbygden och lägga mig på en åker nånstans. Men jag har min söta morfar som bor ute på landet, och jag visste att på julafton skulle han komma hem till oss för att fira jul och jag visste att han skulle bli hemskjutsad ganska sent – alltså bäckbörkt ute då! PERFEKT läge för mig att åka med i bilen på natten ut till landsbygden!

I flera månader hade jag väntat på denna natt, det enda som oroade mig var molnen. Senaste veckorna har det varit molningt i stort sett varje natt, så vad är oddsen för att det klarnar upp under julafton? Julafton kom, och självklart var det molnigt hela dagen. Men otroligt nog klarnade det upp frammåt kvällen så jag var överlycklig när vi åkte ut mot morfars stuga mitt i natten.

Vi stannade till med bilen vid ett stort fält, och det vi såg var helt otroligt! Det var såååå mycket stjärnor exakt överrallt, så himla vackert! Jag tog givetvis fram kameran och fotade lite. Kameran ser mer än vad ögonen gör, men som jämförelse: bilden ovan är fotad samma natt i stan, och bilden nedan är fotad ute på landet. SÅ stor skillnad gör stadsljuset!!

Det enda som var lite synd med den här kvällen var att Vintergatan inte var uppe, för den är enastående att titta på, och jag har länge drömt om att få fotografera den. Det kan man bara göra ute på landet, åter igen pga stadsljuset. Vintergatan är det band av stjärnor som går över himlen, och det vi ser då är vår galax som vi bor i. Jorden befinnder sig ganska långt ut på kanten av vår galax, så när Vintergatan är uppe betyder det att vi står vända och tittar rakt in i galaxen och det är därför det är så mycket stjärnor. När Vintergatan är nere betyder det att vi står vända och tittar ut från galaxen och då ser vi inte bandet längre eftersom den är bakom ryggen på oss, på andra sidan jorden (där det är dag dessutom, så dom där borta ser den inte heller).

Men åtminstone vet jag att det är mycket bättre stjärnsikt ute hos morfar, så någon gång ska jag försöka åka ut till honom en natt när det är klart väder och Vintergatan är uppe. Jag längtar…

För att hitta olika stjärnor och lära mig namnet på dom så använder jag mig av två program. Den ena är till datorn och heter Stellarium. Det är gratis att ladda ned, och det är ett jättebra program! Ni hittar det här: http://www.stellarium.org/

Det andra programmet jag använder är en app till iPhone. Den heter StarWalk och kostar för tillfället 15 kronor till iPhone och 22 kronor till iPad. Jag vet inte om den finns till Android. StarWalk är nog den bästa appen jag köpt! Man håller bara upp telefonen mot himlen, och med hjälp av GPS:en räknar den ut hur du står, och visar upp på telefonen samma som du har framför dig på himlen. Vrider du på dig så följer appen med. Sedan är det bara att klicka på den himlakropp du vill veta mer om. Man kan också söka på specifika objekt och då dyker det upp en pil som visar hur du ska vrida dig tills du har den framför dig. Så enkelt!

Priya Nandy och Rojda Sahin spelade alltså in en musikvideo till deras nya låt Janam, och tack vare min tidigare kontakt med stylisten Nash fick jag uppdraget att ta lite bakom-kulisserna-bilder. Jag passade också på att ta några snabba porträtt på tjejerna mellan tagningarna, men det var verkligen snabba ryck, för all filmning till musikvideon var tvunget att vara klart strax efter lunchtid, då solljuset började försvinna, så jag hade bara några få ögonblick på mig att ta porträttbilderna. Det är ju dessvärre nackdelen med vinterhalvåret, att vi har så otroligt få ljusa timmar att utnyttja, och denna dag var det musikvideon som var huvudfokus.

Här är ett par porträtt som jag hann med mellan tagningarna i alla fall!

Artist: Priya Nandy | Stylist: Nash
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Artist: Rojda Sahin | Stylist: Nash
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Här är några bakom-kulisserna-bilder också, som ju var anledningen till varför jag var där

Produktionsbolaget Ofokus förbereder inför en tagning.
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Priya är redo inför en scen.
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

En scen med Rojda under tagning.
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Stylisten Nash fixar det sista med Priya inför en scen.
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

En scen med Rojda under tagning.
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Nu är ni säkert nyfikna på att höra hur låten är så klart, och här kan ni lyssna på ett klipp från den:

Det var en rikigt rolig dag, Priya och Rojda var supertrevliga och positiva. De kommer båda från musikaliska bakgrunder och det finns en artikel att läsa om dom [här].

Jag kanske visar lite fler bilder från den här dagen senare, men nu ska jag umgås lite med min sambo innan det är dags att sova.

Artister: Priya Nandy och Rojda Sahin | Modell: Shayan | Stylist: Nash | Produktionsbolag: Ofokus
Foto: Vega Cecilia | Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

Vi träffades redan vid 8.30 imorse och höll på till 14, då ljuset fösvann. Jag är galet imponerad av tjejerna som var så tunt klädda utomhus men ändå höll humöret uppe timme efter timme. Det är ju faktiskt DECEMBER!

Jag får visa mer och berätta mer när jag har alla detaljer om exakt vad alla heter och var de syns på nätet m.m.

Det är ju absolut inget märkvärdigt, eftersom det bara är fotat från min balkong, men nu när jag vet hur man gör så tänkte jag försöka hitta en vackrare plats som visar mer av himlen, och sedan göra ett nytt försök.

Dom tre röda strecken är ett flygplan som flög förbi under dom här 40 minuterna :p

Imorgon ska jag på julfest med jobbet, men det får inte bli för sent för min del, för på lördag ska jag upp i ottan och fotografera en inspelning av en musikvideo. Kommer nog bli väldigt roligt! (både julfesten och videoinspelningen, hoppas jag!)

Igår hade jag riktigt tjusigt besök i studion, nämligen av den här superfina hunden Sammie! Han verkade tycka att det var roligt med all uppmärksamhet (och godis) för när jag gick ifrån för att hämta något så satt han kvar på bakgrunspappret och skällde tills jag kom tillbaka och fortsatte fotografera honom. Född modell tror jag minsann

Det här är en av mina favoritbilder som jag inte visat tidigare. Så godhjärtade och fina människor dessa två är, så perfekta tillsammans <3

Egentligen hade jag velat fotografera vintergatan, för den befann sig precis åt det här hållet när jag tog bilderna, men på grund av att jag bor i en storstad så förstör ljuset från staden möjligheten att fotgrafera den. Nån natt ska jag testa ute på landet och se om det går där.

Ett foto från i somras när jag fotograferade Susanna Lindeborg och Ricky Mehra.

I somras hade jag en silvernjurvinda på balkongen, och när hösten kom så klippte jag av rankorna och virade ihop dom till ett fågelbo. Det har nu torkat och fick flytta in till sovrummet, helt perfekt det med!

Imorgon har jag en fotosession med världens finaste hund. Det blir studiobilder inomhus. Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder från den sessionen snart!

Den här gången lämnade jag kameran hemma. Helt otroligt faktiskt! Men vi var bara borta en vecka, så det kändes onödigt att släpa med sig stora tunga kameran för ett sånt kort besök. Istället fotade jag med Hipstamatic, min favoritkamerapp. Jag fotar nästan enbart svartvitt med den appen. Här är några bilder som jag tog.

1. West Pier i Brighton. 2. Clock Tower i Brighton. 3. Skyltfönster i North Laine i Brighton. 4. Worthing Pier. 5. Worthing. 6. Trafikrushen på eftermiddagen i Brighton.

Jag hade inte varit i Brighton i november tidgare, och en av anledningarna till att vi åkte nu var för att jag ville uppleva lite av julen där. Jag ville se skyltfönstren och utbudet i butikerna. Även om jag helst vill börja känna av julen när december kommer så var det supermysigt att känna av julstämningen där i mitten av november. Vi gjorde lite julklappsshopping och vi köpte också en del julpynt. Vi köpte även massa mat och gott att äta som vi tog med oss hem. Mmm… ska bli så gott att laga mat med allt gott jag köpt hem!

Fredag idag! Underbart med helg! Hoppas alla får en toppenhelg!

Foto: Vega Cecilia | Modell: Catrin Skoog | Makeupartist: Briet Gudmundsdottir
Kamerahus: Nikon D700 | Optik: 50 mm f/1.4

De senaste veckorna har jag jobbat massor med kundfoton, sånt jag inte kan visa upp i bloggen. Det är otroligt mycket mer tid som spenderas framför datorn jämfört med bakom kameran. Tur ändå att vädret är så tråkigt för tillfället, då är det ingen fara med att uggla innomhus vid en dator.

Nikon D700, 200mm

Jag har ett enklare teleskop (Reflector Telecope 525 Power) som jag och min sambo kikar genom ibland på kvällarna. Vi tar bara ut det på balkongen och tittar på det som finns där. Oftast är det månen eller Jupiter som är roliga att titta på. Ikväll fick min sambo in Jupiter riktigt bra, och anade fyra små prickar runt den. Vi förstod ganska snabbt att det var månarna vi såg, så jag hämtade kameran på en gång och tog den här bilden. Den är inte fotad genom teleskopet, utan enbart Nikon D700, ett objektiv på 200mm och ett stativ var allt som behövdes. Helt fantastiskt! Sånt här gör mig riktigt lycklig!

Lite fakta om Jupiters månar: De fyra som jag fångat på bild kallas de galileiska månarna, efter Galileo. De heter Callisto, Ganymedes, Europa och Io, och var väldigt viktiga för vetenskapen eftersom de var det första riktiga beviset på att allt inte snurrar runt jorden. Innan dess hade man en geocentriska världsbild, alltså att att jorden var i mitten och allt, inklusive solen, snurrade runt jorden.
Dessa fyra är inte de enda månar som tillhör Jupiter. Än så länge har man upptäckt 63 månar, dock är dessa fyra de största.

Min älskade vän och modell Anna har blivit vald att spela zombie i Den Sista Dokusåpan på TV6. Det ska bli sååå roligt att se den sedan när det går på TV! Anna är som gjord för att spela zombie, jag vet att hon kommer att göra ett fantastiskt jobb. Fotot har Caroline Kullman tagit, även hon en god vän till mig. Jag har så himla fina och fantastiska vänner!

Läs mer på TV6 här: http://www.tv6.se/tv6-info/anna-%C3%A4r-tv6s-zombie (intervju med Anna)

Jag tog många fler foton där men det skulle bli lite mycket om jag visade alla, men det här är några åtminstone. Den här kyrkogården är otroligt stor och varenda grav är utsmyckad och pampig. Dessutom flög det omkring korpar och deras kraxande ekade över hela kyrkogården. Både vackert och spökligt på samma gång (men mest vackert).

♥ ♥ ♥

Det här fotot tog jag i Brighton för ca två veckor sedan, samma dag som vi åkte tillbaka till Sverige. Det finns att se lite större på Google+.

Idag har jag levererat ett förhandstittsgalleri till ett bröllopspar som jag fotade nyligen. De ska nu välja ut vilka foton de vill ha från galleriet, ska bli spännande att se vilka bilder de väljer..!

Imorgon tänker jag visa några foton från ett annat bröllop som jag fotade i augusti.

Källa: lomography.com

Här är Victor Noir:

Victor Noir var en fransk journalist under 1800-talet som sköts till döds av Pierre Bonaparte. Hans grav lockar årligen många kvinnor, för “den uppenbara utbuktningen vid gylfen brukar gnidas för tur i kärlek, och den som kysser statyns läppar och lägger en blomma invid hans hatt kommer att finna en äkta make innan årets slut” (källa: wikipedia). Dock gjorde jag själv inget av detta (eftersom jag redan har tur i kärlek!) utan jag nöjde mig med att ta lite foton bara.

Jag besökte även Oscar Wildes gravplats, och även den är ganska speciell, för den är täckt av kyssmärken och kärleksfulla meddelanden.

Jag gjorde givetvis inget med denna grav heller utöver att ta några bilder, kanske jag bör tillägga. Jag har förresten alltid tyckt att Jonathan Ross ser ut som Oscar Wilde.

Lite senare ska jag visa fler foton från den här kyrkogården, för gravarna är helt otroligt vackra.

Idag har varit min sista dag på semestern, och jag har verkligen maximerat avkopplingen genom att göra så lite som möjligt. Det var först nu för ca en timme sedan som jag startade min dator för första gången på tre veckor (!!) och jag har precis hunnit med att föra över alla foton från vår resa. Vi har varit i Brighton, London, Paris, Worthing och Eastbourne och det har varit underbart. Fotot ovan tog jag för tre dagar sedan på stranden i Brighton. Solen höll på att gå ned och det var en del surfare i havet. Ljuset är fantastiskt vid den tidpunkten, det är en sådan vacker blandning av både varma och kalla färger, jag älskar det!

Jag får visa fler foton senare när jag haft tid att gå igenom dom. Imorgon är det tillbaka till jobbet igen och jag har en massiv hög med mail att läsa igenom och besvara…

Det har förresten blivit höst medan jag varit borta! När jag åkte var det fortfarande sommar i Sverige, men nu är det riktig höstkänsla i luften. Jag ser inte direkt fram emot mörkret (vem gör det egenligen?) men då gäller det att fokusera på positiva saker, som att göra det fint hemma, testa nya recept och ha mysiga filmkvällar.

Det har varit väldigt tyst i bloggen på senare tid, och det beror på att jag befunnit mig utomlands på semester i tre veckor. Jag har därför inte heller svarat på några emails. Men nu är semestern slut, och jag är som sagt på planet på väg hem.

För ett par veckor sedan åkte jag till Devil’s Dyke strax utanför Brighton i England. Det är en fantastisk utsiktsplats över det enorma landskapet med ängar, hagar och åkrar som täcker en stor del av södra Storbritannien. Beroende på vädret så kan man se nästan hur långt som helst, och trots att jag besökt platsen fler gånger än jag kan minnas, så blir jag lika förtrollad varje gång. Utsikten är otrolig!

Jag vill visa hur långt man kan se (även om det var lite disigt just den gången), så jag har gjort en panorama. Klicka på bilden så får du se en riktigt stor bild (över 13.000 pixlar bred) där du kan zooma in och se alla detaljer.

Jag tycker panoramor är riktigt roliga att ha efter resor och ska försöka komma ihåg att göra fler sådana när jag är utomlands. Jag har gjort ganska många med min iPhone (appen jag brukar använda till det heter Photosynth), men det blir ju så mycket bättre att göra med en riktig kamera, och sedan låta Photoshop sätta ihop alla separata bilder. Panoraman här ovanför har jag fotat med Nikon D700 och ett 50mm objektiv.

Om man vill besöka den här platsen så tar man den lokala bussen i Brighton som har nr 77, och om man åker under sommarsäsongen så får man dessutom åka med en dubbeldäckare utan tak på toppen, och det är riktigt härligt att känna den varma vinden när bussen studsar fram längst de slingriga vägarna upp till Devils Dyke.