Jag skrev lite om Père Lachaise kyrkogården tidigare (här är det inlägget) och då lovade jag att jag skulle visa fler foton senare, och nu kommer dom!
Jag tog många fler foton där men det skulle bli lite mycket om jag visade alla, men det här är några åtminstone. Den här kyrkogården är otroligt stor och varenda grav är utsmyckad och pampig. Dessutom flög det omkring korpar och deras kraxande ekade över hela kyrkogården. Både vackert och spökligt på samma gång (men mest vackert).
När jag var i Paris för snart två veckor sedan besökte jag Père Lachaise Cemetery, som är en stor kyrkogård i Paris. Den är helt fantastisk att gå runt i, inte alls som våra svenska kyrkogårdar, utan här är varje grav som ett konstverk i sig. Anledningen till att jag ville se just Père Lachaise var för att där finns två gravplatser jag väldigt gärna ville besöka, Victor Noir och Oscar Wilde.
Här är Victor Noir:
Victor Noir var en fransk journalist under 1800-talet som sköts till döds av Pierre Bonaparte. Hans grav lockar årligen många kvinnor, för “den uppenbara utbuktningen vid gylfen brukar gnidas för tur i kärlek, och den som kysser statyns läppar och lägger en blomma invid hans hatt kommer att finna en äkta make innan årets slut” (källa: wikipedia). Dock gjorde jag själv inget av detta (eftersom jag redan har tur i kärlek!) utan jag nöjde mig med att ta lite foton bara.
Jag besökte även Oscar Wildes gravplats, och även den är ganska speciell, för den är täckt av kyssmärken och kärleksfulla meddelanden.
Jag gjorde givetvis inget med denna grav heller utöver att ta några bilder, kanske jag bör tillägga. Jag har förresten alltid tyckt att Jonathan Ross ser ut som Oscar Wilde.
Lite senare ska jag visa fler foton från den här kyrkogården, för gravarna är helt otroligt vackra.
Jag är helt slutkörd idag. Imorgon är det stora svara-på-mail-dagen.
Förresten saknar jag Paris lite just nu. Det skulle vara fint att åka dit med nya kameran och fota lite vårbilder där. Det här fotot nedan tog jag för ca två år sedan med min D40 som jag använde mycket just då.
Dessvärre fotade jag bara i jpeg på den tiden, något jag ångrar sååå mycket idag. Nu för tiden fotar jag enbart i raw, jag kan inte tänka mig nåt annat. Sedan jag började fota i raw har det blivit mycket mindre tid nedlagd på efterbehandlig och väldigt lite av efterbehandlingstiden spenderas i Photoshop. Jag gör nästan alla justeringar i Camera Raw och det är väldigt befriande att ha mycket större möjligheter där jämfört med liknande arbete i Photoshop. Retouch gör jag dock sjävklart fortfarande i Photoshop, det finns inget som slår Photoshop på den biten.
Slutkörd var jag ju. Här sitter jag och svamlar om raw istället för att sova. Vansinne! Natti natti, gott folk!
Resor | Vega Cecilia | 
21:38, 5 October, 2011 9:38 pm | 
Comments (0) 
