Tokyo reseguide: Harajuku och Takeshita Dori

Harajuku
Denna del av Tokyo ligger i Shibuya och ses som ungdomsmodets område. Det är här det finns klädbutiker som säljer alternativt och independent mode och det är även här man på söndagar (mer under varma månader) ser ungdomar klädda i sina speciella klädstilar som visual-kei, lolita, cosplay, m.m. på Jingu-bron och i Yoyogi-parken.
Det är samma stationer som man går av vid som när man ska till Meiji-templet, alltså åker man med JR är det stationen Harajuku som man går av vid, och åker man metro är det stationen Meiji-jingumae som man går av vid.

Hitta till Takeshita Dori
Besöker man Harajuku för dess mode så är det Takeshita Dori man vill till, en gata full med butiker. Beroende på vilken utgång man kommer ut ifrån så är det antigen bara rakt fram över övergångsstället, eller så får man gå ned för backen till vänster, och sedan över övergångsstället. Ingången till Takeshita Dori går inte att missa, “porten” är som två stora abstrakta blommor, och troligtvis är hela gågatan fullsmockad med folk.

Ingången till shoppinggatan Takeshita Dori.

Takeshita Dori
Alla får så klart inte samma favoritbutiker där eftersom det beror på vilken smak man har, men tycker man om japanskt mode så hittar man troligtvis nånting av intresse här, för det är bara butik efter butik efter butik längst med hela gatan. Priserna varierar i butikerna, vissa är dyrare, vissa är billigare, men det går att hitta kläder här som är precis lika fina som de i Shibuya 109, men många gånger billigare. Jag köpte t.ex. två jättevackra blusar för ca 200:- styck. Liknande plagg hade kostat mellan 600-1000:- på Shibuya 109. Jag skulle gissa att de stora prisskillnaderna beror på att Shibuya 109 säljer märkeskläder, medan vissa butiker på Takeshita Dori är från okända märken. Givetvis finns det märkeskläder även här, och man hittar dyra kläder och smycken i en del av butikerna. Men åtminstone finns det från båda världar, och även de med mindre plånböcker kan hitta nåt att köpa här.

Två sjalar och en brosch som jag köpte i lite olika butiker på Takeshita Dori.

Krage och halsband köpt i butiker på Takeshita Dori.

Två blusar som jag köpte på Takeshita Dori. Den enda modellen som hade tillräckligt långa armar, så jag köpte två av samma modell, fast med olika tyger.

Paris Kids
Jag kan varmt rekommendera butiken Paris Kids som ligger på vänster sida i början av Takeshita Dori. De säljer massor av assocceoarer som halsband, armband, örhängen rosetter till håret och liknande saker. Många smycken är superfina och mycket typiskt japanskt, och det är vansinnigt bra priser. Jag köpte massor när jag var där!

En del av de smycken jag köpte på Paris Kids.

Daiso 100 Yen Shop
På Takeshita Dori finns även Daiso som är en 100 Yen affär. Allt är billigt och påminner mycket om Poundland i England, om ni varit där någon gång. Det mesta som säljs är skit egentligen, men det kan vara kul att titta runt och se om man hittar nåt billigt som man trots allt vill ha. Själv handlade jag ingenting där.

Crepes
Något som Harajuku är känt för är att det är här de godaste crepsen finns, så jag var givetvis tvungen att prova. Jag var på Takeshita Dori och köpte crepes två gånger under min vistelse i Tokyo, ena gången mitt i veckan och andra gången på en söndag. Under helger är det mycket mer folk och jag la märke till att de gör crepsen finare på vardagen när det fanns mer tid, jämfört med helgen när de gör dom snabbt. Så om du vill ha en tjusig crepe så köp på en vardag. Smaken är alltid lika god dock!
Jag testade också att äta crepes på ett annat ställe utanför Harajuku, och ryktet är helt sant – dom godaste crepsen görs i Harajuku.

Plastmodeller av de olika smakerna man kan välja. Siffrorna gör det lätt att beställa, det går utmärkt att säga siffran som man vill ha på engelska och de förstår vad man vill ha.

Denna köpte jag under en stressig söndag, alltså inte lika tjusig som den jag köpte på en vardag (glömde tyvärr fota den).

Jag älskar Takeshita Dori! Det är nog min favoritgata i hela Tokyo vad gäller shopping, för det är så många affärer här som säljer saker som jag tycker är vackra. Det är väldigt japanskt präglat, så om man inte tycker om det modet så hittar man nog inte så mycket, men om man som jag älskar det så är det guld! Min sambo hade nog supertråkigt när vi gick på den här gatan däremot. Inte en enda teknikaffär över huvud taget.

Tokyo reseguide: Shibuya

Shibuya
Shibuya ligger i den sydvästra delen av centrala Tokyo och det är känt för att vara Tokyos shopping- och modeområde. Här är priserna i affärerna lite dyrare än andra delar av Tokyo, men utbudet är också väldigt stort. Det här området myllrar av folk, och har du någon gång sett videoklipp från Tokyo där stora folkmassor väller över ett stort övergångsställe så är det med största sannolikhet filmat i Shibuya. Här ligger nämligen ett övergångställe precis vid utgången till JR-stationen i Shibuya där enorma mängder människor kommer ut samtidigt och ska över gatan. Det känns lite kaosartat att gå över gatan med alla dessa människor, eftersom alla ska åt olika håll, kors och tvärs.

En mindre gata i Shibuya.

Hitta till Shibuya
Åker du med JR är det tre linjer som stannar vid stationen Shibuya, och åker du med metro är det även där tre linjer som stannar vid Shibuya, bland annat Ginza line. Stationen är stor och har många uppgångar, precis som alla andra större stationer i Tokyo.

Tre kvinnor klädda i mer traditionella kläder går över en gata i Shibuya.

Shopping
Det finns ett stort shoppingutbud i Shibuya, och jag tänkte skriva lite närmare om några av de butiker jag besökte där.

Shibuya 109 – kläder och accessoarer
Riktigt trendigt och typiskt japanskt tonårsmode hittar du på Shibuya 109 och ett måste att besöka om du tycker om kläder. Shibuya 109 är för tjejer, det finns också en 109Men’s i Shibuya (ungefär som TopShop vs TopMan). Det är lite svårt att beskriva Shibuya 109, men det är som ett högt torn med våning efter våning efter våning (tror det kan vara 10 totalt), och varje våningsplan har kanske ca 8 butiker var. Varje butik är liten men proppfull med kläder och accessoarer, och de flesta butiker följer ett specifikt tema inom mode (t.ex. romantiskt eller pop etc) och allt känns väldigt trendigt (sett ur japansk synvinkel i alla fall, de har ju inte riktigt samma smak som Europeer har).

Shibuya 109, shoppingparadis för den som gillar att bränna pengar på kläder.

Butikspersonalen är alla superstylade med långt hår och perfekta lockar, lösögonfransar och små söta kläder, och de är väldigt trevliga och hjälpsamma. Vill man prova ett plagg så säger man till personalen och de visar en till provhytten. Många gånger måste man ta av sig skorna innan man går in i hytten, det gäller även i andra klädbutiker i Tokyo.
Storlekarna är så klart mindre än i Sverige eftersom människorna här är generellt mindre. Jag är själv inte nån trådsmal modell, så jag trodde jag skulle få problem med att över huvud tagen knäppa kläderna, speciellt eftersom många affärer har one size, men det var faktiskt inga problem. Dock uppstod ett problem jag inte hade räknat med, och det var att ärmarna i 90% av fallen var för korta! Mindre människor betyder ju så klart även kortare armar, och den tanken hade inte slagit mig. Det var med sorg jag fick hänga tillbaka plagg efter plagg enbart på grund av ärmarna…
Priserna på Shibuya är inte de billigaste direkt. De börjar väl på ca 300:- för ett plagg men ligger oftast runt 700:- och uppåt. Ett tips om billigare kläder i liknande stil skriver jag om lite senare i ett inlägg om Harajuku.

Förutom shoppa kläder så kan man även ta en fika på Shibuya 109. Här är min jordgubbstårta som jag åt där!

Tokyu Hands
Om man läser om Tokyu Hands på nätet så brukar det oftast stå att det är ett stort varuhus med massor av produkter för hobby- och konstmaterial. Det stämmer delvis, men affären har många fler avdelningar än så. Egentligen är det ett stort varuhus, varav hobby- och konstmaterialet är väldigt stort och man hittar det mesta här, men de säljer många andra saker också. Vi orkade inte gå igenom varje avdelning, eftersom det var sååå mycket att se, men vi såg bl.a. en djuraffär, leksaker och knasiga prylar, vetenskapsprodukter (om rymden, dinosaurier, mm), skrivböcker, kalendrar och lite annat. Tokyu Hands var för övrigt den enda butiken i hela Tokyo vi såg som sålde turistprylar, så det var där vi köpte en vinkande katt och en Daruma docka som minne.

LOFT
LOFT är ett annat varuhus som säljer massor av prylar och värt ett besök om man vill se vad det finns för slags produkter i Tokyo. Här finns kökssaker, baksaker, skrivböcker, kalendrar, inredningsprylar, karaktärs-mjukisdjur, karaktärsprodukter (Rilakkuma, mm), kameror, godis och mycket mer. Jag älskade deras avdelning med klistermärken, det var ett otroligt utbud!

Manadrake
Om man tycker om manga-serier så är Mandarake himmelriket. Butiken är inte den lättaste att hitta. Man går ned för flera trappor och hela butiken ligger i en stor källare. Väl nere finns där hylla efter hylla med serietidningar, det tar aldrig slut! Här finns också massa retro-figurer och dockor i varierande prisklasser. Jag är inte så insatt, men jag gissar att man hittar riktigt fina samlarobjekt här!
För den som inte är hängiven samlare, utan bara mest nyfiken på att se vad det finns för knasigt, så rekommenderar jag att man går till Mandarake i Akihabara istället. Den butiken är lättare att hitta till och har inte sån där creepy källarkänsla. Där ligger butiken ovan jord på flera våningsplan, där varje våningsplan är olika kategorier (t.ex. serier på ett plan, dockor, på ett, samlarfigurer på ett, osv).Ingången till shoppinggatan Takeshita Dori.

Hachikostatyn
En vanlig mötesplats i Shibuya är vid Hachikostatyn. Hachiko var en riktig hund, och historien bakom den är riktigt söt:
Hachikos ägare var en professor, och varje dag gick Hachiko med sin ägare till järnvägsstationen när ägaren åkte till jobbet, och Hachiko mötte också upp sin ägare varje kväll vid stationen när han återvände hem från sitt arbete.
En dag fick professorn en stroke när han var vid universitetet, och dök därför inte upp vid stationen senare samma dag, där Hachiko troget väntade. Olyckligvis så ledde stroken till att professorn avled, och Hachiko fick en ny ägare. Men han rymde ständigt från sin nya ägare och sprang tillbaka till stationen och väntade, precis vid den tidpunkt då hans förra ägare borde ha stigit av tåget om han ännu varit vid liv.
Människor började uppmärksamma Hachiko, och han blev känd i hela landet. Han blev lite av en symbol för trofasthet och lojalitet, värderingar som är viktiga i Japan.
Lasse Hallström har gjort en film om Hachiko som heter “Hachiko – En vän för livet”, och bl.a. Richard Gere är med i den. Jag har inte sett filmen än, men planerar att göra det!

Hachiko – Japans mest lojala hund?

Även om vi var i Shibuya mer än en gång under vår semester i Tokyo så hann vi inte se allt där. Jag vet att det finns många fler butiker som jag vill gå till där, och nästa gång hoppas jag ha mer tid att gå runt och titta, och även se vad som finns på bakgatorna.

Tokyo reseguide: Yoyogi-parken och Meiji-templet

Precis bredvid trendiga och livfulla Harajuku och Shinjuku ligger den fridfulla parken Yoyogi och Meiji-templet. Det är som att kliva tillbaka i tiden litegrann, och det är så där traditionellt vackert som man föreställt sig.

Om man åker med JR är det stationen Harajuku som man går av vid. Åker man metro fungerar stationen Meiji-jingumae lika bra, utgången är precis bredvid Harajuku (i alla fall om man följer skyltarna till rätt utgång). Precis vid dessa utgångar söderut ligger Jingu Bridge (där man för övrigt kan se ungdomar uppklädda i olika klädstilar som visual kei, gothic lollita m.m.). Gå över bron, och lite till höger så ser man en enorm torii, som är ingången till den väg som leder fram till templet.

En väldigt stor torii visar vägen. Många japaner stannar till här och bockar. Det gör de även vid andra toriis närmare templet.

Parken är lugn och stillsam, och även om det ibland är mycket folk som rör sig där så verkar alla ta det lugnt och njuta av stillsamheten. Ja, förutom några skolbarn då som springer runt och skrattar.

Vissa delar av parken innehåller finare planteringar och växtlighet, men där måste man betala för att komma in. Jag minns inte exakta priset, men jag har för mig att det rör sig om motsvarande några tior, det var inte mycket i alla fall. Hela vägen fram till templet, inkusivet templet i sig, är det fritt inträde till dock.

Här är några bilder från parken som leder fram till templet:

Längst med vägen ser man bland annat stora fat med sake.

Väggen med sake-fat skymtar i bakgrunden.

Parken har många stora och höga träd. Växtligheten är ganska tät, och trots att vi var där i januari/februari så var träden gröna och luften kändes lite som när den svenska våren är på ingång.

Rökning förbjuden. Många tecken behövs det tydligen, men jag gissar att de säger något mer.
UPPDATERING! En vän till mig som är japan har hjälpt till med översättning, och det står “No food and no smoking
when you are walking.”

En annan skylt som sitter uppe i parken. Har ingen aning om vad det står. Kanske historisk information?

Det här templet är inte alls lika stort som Sensoji-templet som jag skrev om tidigare, men även här tvättar man händerna innan man går in, och man kan självklart lämna en önskan, vilket jag gjorde samtidigt som jag gav en symbolisk donation.

På söndagar är det vanligt att man gifter sig i templet, och har man tur och råkar besöka templet just när det är vigsel så kan man får se ett riktigt traditionellt bröllop. Det var dock något som vi inte såg denna gång, men jag hoppas att vi får se det nästa gång vi besöker Tokyo!

Här är några bilder från själva templet:

Några män sköljer sina händer sig innan de går in i templet. Kallas “chozuya” eller “temizuya”

Önskningar och böner nedskrivna på träplattor och upphängda i tempelgården. Träplattorna kallas “ema”.

En stornäbbad kråka sitter på toriin som är vid ingången till templet. Hela Tokyo har många kråkor och deras läte är mycket kraftigare än de kråkor vi har i Sverige. Det ekar verkligen när de kraxar.

En del av tempelbyggnaden.

De som arbetar i templet är bland annat mikos, som man kan säga kompletterar prästerna. Jag har inte helt och hållet förstått strukturen, men jag vet åtminstone att en miko har traditionellt på sig en vit överdel (kimonojacka)och röda byxor (hakama), vilken man kan skymta i bakgrunden här.

Som sagt, det här templet är inte alls lika stort som Sensoji-templet, men det är ändå värt ett besök tycker jag, för det är trots allt ganska stort ändå. Det ligger mitt i en skog (parken känns verkligen som en skog!), det är vackert, intressant och väldigt lugnt. Man märker inte av att det ligger mitt i en gigantisk storstad. Det är underbart att ta en avkopplande promenad där!

Tokyo reseguide: Sensoji-templet och Setsubun

Även fast jag inte är det minsta religiös så tycker jag väldigt mycket om att besöka tempel, och vi hann med att besökte några stycken, bland annat Sensoji-templet i Asakusa.

Bön, bock, kast och klapp.

Hur man tar sig dit
Man tar sig dig genom att åka till Asakusa, både Ginza line och Asakusa line stannar där om man åker med metro. En lång turistmarknad leder fram till själva templet.

Jag har ingen aning om vad det står, men de symboliserar riskorn i alla fall.

Nakamise-dori, turistmarknaden
På den här marknaden hittar man massor av turistsaker till vansinniga priser. Dock trots priserna så kan det vara värt att ta en titt ändå, för vi såg inga typiska turistbutiker någonstans i Tokyo, och vi letade till och med, så här kan vara enda chansen att köpa med sig souvenirer, om man inte vill desperatshoppa på flygplatsen på vägen hem.

Marknaden är full med folk och full med turistprylar.

Ritualer innan man går in
Sensoji-templet är Tokyos äldsta tempel och det är buddistisk. Innan man går in så finns det vatten som man sköljer händerna och munnen med. Man använder sig av en skopa som man häller ifrån, och även om man ser många japaner dricka direkt ut skoporna för att tvätta munnen så är det något man inte ska göra (brukar sitta skyltar uppe som visar att det är förbjudet). Om man inte vill skölja munnen så är det helt ok att bara skölja händerna, det gjorde vi i alla fall innan vi gick in. Även om vi inte är buddister så utförde vi den här ritualen ändå innan vi gick in, av respekt för de som är troende.
I det här templet finns det också rök som man kan rena sig med innan man går in.

Man använder sig av en skopa för att rena sig innan man går in till templet.

Många japaner dricker från skopan som en del i reningsritualen, dock sitter det skyltar uppe där man ombeds att inte göra det.

Ritualer inne i templet
Jag förstår ju inte exakt allt som de troende buddisterna gör i templet, men det jag uppfattade var i alla fall att de bockar innan de går in, och de ser ut att be och bocka och kastar mynt och sedan klappar de i händerna två gånger. Ingen aning vad det betyder, men jag skulle gissa att de önskar sig något eller ber om något gott.

Här ber, bockar, kastar och klappar de.

Längre in var det avspärrat, men man kunde titta in ändå, och där var det vackert utsmyckat och man såg hur de arbetade där inne.

In dit kommer man inte, men det är vackert i alla fall.

En sak som jag tyckte var lite lustigt var att när vi besökte Meiji-templet i Shibuya så såg vi hur de borstade stengolvet med en riktigt gammeldags kvast, men i Sensoji-templet använde de dammsugare och allt filmades av en webbkamera som visades på en platt-TV som satt uppskruvad utanför. Förutom just den biten så ser dock hela templet väldigt traditionellt ut.

Traditionell målning i taket.

Setsubun
Eftersom vi besökte Tokyo i februari såg vi till att vi besökte Sensoji-templet just den 3:e februari, för då var det nämligen Setsubun som firas årligen dagen innan våren börjar. Det är en ceremoni där man kastar bönor och säger något som motsvarar ungefär “Ut med det onda, in med det goda”. Större tempel kan bjuda in kända personligheter och sumobrottare som får kasta ut bönorna till publiken som försöker fånga dom.

Setsubun: Här placerar de ut de gigantiska “riskornen”.

Bönor kastas ut till folkhavet som en del av firandet av Setsubun.

Ännu mera bönor kastas ut.

Efter bönkastandet vandrar alla bönkastare iväg med de gigantiska riskornen på pinnarna, och folk tar en sista chans att få bönor som delas ut medan de går iväg.

Jag tyckte det var riktigt roligt att passa på att besöka ett tempel när där pågick festligheter, så om du besöker Japan, glöm inte att titta i kalendern för att se om det händer något speciellt dom datumen du är där.

Tokyo reseguide: Shinjuku – staden som aldrig sover

Shinjuku är ett livligt område med många lysande reklamskyltar, matställen som har öppet till väldigt sent på natten, karaokeklubbar, spelhallar, host klubbar m.m. och det var i detta område vi valde att bo. Det kanske låter lite galet, men det var faktiskt helt perfekt.

Hotell och kommunaltrafik
Vi valde att bo på Best Western i Shinjuku av flera anledningar. Dels hade hotellet fått bra kritik, det fanns gratis internet, och frukost ingick. En annan anledning var att det låg nära Shinjuku-stationen, vilket gjorde det enkelt att ta sig alla ställen vi ville åka till, eftersom Shinjuku är en väldigt stor station med både JR, metro och andra linjer. Ytterligare en anledning var också att det går ett tåg från flygplatsen och raka vägen till Shinjuku utan byten, så det var väldigt bekvämt.

Red light district
Det är i Shinjuku som det så kallade red light district ligger och det området heter Kabukicho. Vi kände oss ändå helt trygga att gå där sena kvällar. Det var mycket folk, men inte bråkigt. Det finns ju nästan ingen brottslighet i Tokyo, så vi oroade oss inte. Den enda som kan vara lite störande är att det står många män på gatorna som försöker locka in kunder till klubbarna, men det är bara att ignorera och fortsätta gå. Här finns också love hotels där man kan checka in för några timmar och ha en så kallad “vila”, fast man gör allt annat än vilar

Ingången till red light district.

Host clubs
Som jag nämnde tidigare så står det många män på gatorna i Kabukicho och försöker locka in kunder till klubbarna. Det man ser mest av är superstylade unga män i kostymer som står och hänger utanför barerna. Som kvinna kan man nämligen gå på dessa klubbar (host clubs) och betala för männens sällskap. Männen häller upp drinkar, firtar och har lättsamma konversationer med kunderna. Det finns motsvarande Hostess clubs också, men vi såg inte några när vi gick omkring, så det är möjligt att de finns i andra delar av Tokyo.

En skylt ovanför en host club som visar vilka som arbetar på just den klubben.

Golden Gai
Precis bakom hotellet vi bodde på ligger Golden Gai. Det är ett litet område med smala bakgator med över 200 små barer som ligger tätt packade intill varandra. Varje bar är väldigt liten med bara plats för några få kunder, och de har ofta ett visst tema. En del barer välkomnar bara stamkunder, medan andra även tar emot nya kunder, som turister t.ex.

Golden Gai, gångar med små minibarer.

Mat
Man behöver inte leta efter matställen i Shinjuku för det kryllar av dom och det finns massor av mat att välja bland. Jag åt bl.a. sushi från ett ställe som hade öppet till 03 på natten, och jag fick det inslaget i en fin trälåda med omslagspapper runt när jag tog det som takeaway.

Min trälåda med takeaway sushi. Bitarna var saftigare och mer generösa än de brukar vara i Sverige.

Takeaway heter förresten “take out” i Japan, knappt någon förstår vad man menar om man säger takeaway, men “take out” förstår de direkt. Jag åt också en del wokad mat och nudelsoppa bland annat. Ett ställe hade en automat utanför där man stoppar i mynt och trycker på knappen för den mat man vill ha. Sedan tar man den lilla lappen som komer ut ur maskinen och går in och ger det till personen i kassan. Hur smidigt som helst, då behövs inte språket för att göra sig förstådd! Annars fungerar det utmärkt att peka, för alla ställen har antigen bilder på all mat eller plastmodeller av maten, vilket också gör det lätt att gissa sig till vad det är man beställer.

Plastmodeller av maten som serveras. Lätt att förstå, för den som inte kan japanska.

Under det kallare halvåret går det att få tag på nikuman både från gatustånd och i närbutiker. Det är ungefär som att äta en rund boll som påminner om pirog, fast den är kritvit och väldigt fluffig. Jag tyckte det var väldigt gott och perfekt som ett litet snack i förbifarten.

Don Quijote (kallas Donki)
Donki är en affär som har öppet dygnet runt och de säljer det mesta. Kläder, skor, skönhetsprodukter, hygienartiklar, mobiltillbehör, väskor, läsk, snacks och godis, rengöringsartiklar, teknikprylar, mjukisdjur, skämtartiklar och mycket annat. Mitt tips är att besöka Donki sent på kvällen, mitt i natten eller väldigt tidigt på morgonen, för affären är väldigt trång och det är mycket lättare att titta runt när det inte är så mycket kunder där.

Donki, affären med sjukt mycket saker!

Tokyo Metropolitan Government Building
Jag har skrivit ett eget inlägg om denna byggnad här . Inträdet är gratis och man får utsikt över Tokyo 45 våningar upp.

Utsikten från TMGB.

Ett väldigt brett övergångsställe i Shinjuku.

Jag älskade Shinjuku och kommer absolut välja att bo där igen nästa gång jag är i Tokyo. Jag älskade att kunna komma hem sent på kvällen och lätt kunna hitta massa olika matställen att välja mat ifrån. Jag tyckte det var superkul att spendera tid i spelhallarna och spela Taiko och Jubeat eller ta roliga foton i purikura-automaterna. Och Donki var jättekul att gå runt i och titta på alla saker de pressat in på de trånga hyllorna.

Tokyo reseguide: Akihabara – teknikstaden

Akihabara var den stadsdelen vi spenderade mest tid i (bortsett från Shinjuku där vi bodde). Området är paradiset för teknik-geeks och anime-nördar för här finns hur många butiker som helst med den inriktningen.

Hur man tar sig till Akihabara
För att ta sig till Akihabara åker man till stationen som heter just Akihabara. Både Metro och JR stannar där, men JR är nog enklast att ta för den har flera linjer som går genom Akihabara, både från Shinjuku och Tokyo, två centrala stationer.

Många våningar i butikerna i Akihabara.

Här finns butikerna
Till väst om stationen går en stor gata som heter Chuo Dori. Längst med den finns det massor av affärer på båda sidor, men man ska också gå på de mindre gatorna som ligger mestadels väster om Chuo Dori, för det finns många fler butiker där.
Det är även värt att ta sig till öst om stationen för där ligger Yodobashi Camera. Deras kameraavdelning är jättestor, men de har även flera andra våningsplan med massor av teknik som exmepelvis datorkomponenter, mobiltillbehör m.m. Jag köpte en jättefin rosa kameraväska där.
Butikerna i Akihabara är höga med flera våningar, många gånger fem-sex-sju våningar högt. Oftast finns det både trappor och hiss, och många butiker har information på engelska om varje våning.

iPhone-foton tagna med Hipstamatic.
Vänster: Ett av många marknadsstall med massor av teknikprylar. Det finns en marknad under tak där varje stall har sin specialitet med tillbehör, reservdelar och komponenter för den som vill bygga egna saker eller reparera nåt som gått sönder.
Höger: Chuo Dori, stora gatan med många butiker.

Teknik i Akihabara
När jag hade läst om Akihabara innan jag varit där så såg jag framför mig teknikbutiker med den allra senaste tekniken, typ robotar som flyger fram och sjukt avancerade saker som vi aldrig hört talas om i Sverige. Det stämde inte riktigt. Visst, vi var inne i en affär som sålde robotar, men vi såg inte någon sciencefiction-teknik direkt. Nej, det som är det fantastiska med Akihabara är att ALLT finns. Ska du ha ett moderkort till din dator, då finns alla märken uppraddade på långa rader, ska du ha ett objektiv till din kamera, då är det hylla efter hylla fullpackade med objektiv. Ska du ha något specifikt, då finns det där, och inte bara de top 10 populäraste versionerna, utan ALLT finns.

Reklam för samlarfigurer som det kryllar av i Akihabara.

Köpa anime-figurer
Förutom teknik så finns det massvis av butiker som säljer figurer från manga-serier, TV-spel, rollspel, m.m. Figurerna är inga leksaker, utan samlarobjekt, och kan kosta allt från någon hundralapp upp till över tusen kronor och mer. De flesta ligger på runt sexhundra kronor. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att dessa figurer är handmålade, det är i alla fall vad jag hört. Vissa är väldigt söta och oskyldiga, medan andra är riktigt porriga. Oavsett vilket så är alla väldigt välgjorda och fina, och efter att ha gått i säkert ett tiotal buktiker med hylla efter hylla med dessa figurer så kunde jag inte motstå att köpa en. Jag är ju dock inte intresserad av samlarvärdet i dessa figurer, så jag nöjde mig med en söt rosa som bara kostade ca 100 kronor. Hon heter Kaname Madoka och är en vänlig 14-årig flicka som är magisk.

Kaname Madoka, samlarfigur köpt i Akihabara.

Manga och anime
Manga och anime är givetvis väldigt stort i Akihabara, och det går att få tag på filmer, serietidningar och böcker överallt. Vissa butiker är specialiserade på att enbart sälja hentai (mangaporr och animeporr helt enkelt), så det händer att man ovetandes går in i en butik som ser rosa och söt ut, men så tittar man närmare på tidningarna och upptäcker att det inte alls är så gulligt som man trodde från början! Det finns så klart massor av “vanlig” manga och anime också.

BJD
Bjd (ball joint dolls) kan man också få tag på i Akihabara i flera affärer, bland annat på Manadrake och även Volks Showroom som är helt fantastiskt att gå i för en bjd-entusiast (vet dock inte om Volks bara har Dollfie eller om de har andra dockor också). Man kan köpa färdiga dockor, omålade dockor, ögon, peruker, kläder, möbler och massa andra tillbehör.

Det är fotoförbud i butikerna i Tokyo så det var svårt att ta smygfoton. Dessa är tagna på Mandarake. Jag vågade inte fota inne på Volks tyvärr, där var allt uppställt supervackert, men det var mycket personal.

Maid café
Något annat som är väldigt typiskt för Akihabara är alla maid-caféer. Överallt står det unga tjejer på gatorna klädda i maid-kläder och delar ut flyers och försöker locka upp kunder till caféerna. Vi gick aldrig på något maid-café denna gång, så jag kan inte skriva så mycket mer om det.

Spelhallar med arkadspel
Sedan finns det så klart spelhallar i Akihabara, flera våningar höga och fyllda med roliga arkadspel och purikura-automater. Det är hög volym på en del av våningarna (känns som att alla spel är inställda på maxvolym) och man får röka i lokalerna.
Vi spelade mest två spel, Taiko och Jubeat. Taiko är ett trumspel, i lite samma stuk som guitarr hero. Man slår på den stora trumman med träpinnar i takt till musiken och det är riktigt roligt!
Jubeat är också ett musikspel där man har 16 knappar som lyser upp som man ska trycka på i takt till musiken. Det är vansinnigt beroendeframkallande och suuuuperroligt.
De som besöker spelhallarna är inte bara 14-åriga skolungdomar, utan det är mest vuxna i kostym som verkar vara där på lunchrasten eller kommer dit efter jobbet. De är helt sjukt duktiga på spelen, jag förstår inte hur de kan knappra så snabbt på knapparna, det måste ha tagit många många timmar av spelande för att komma till den avancerade nivån. Sen kommer man själv och spelar samma spel på basic nivån och är helt sämst, hahaha.

Fotat med iPhone. Spelhall där man bland annat kan vinna Rilakkuma, min favorit!

Purikura fotoautomater
Purikura är roliga fotoautomater där man lägger till effekter, skriver på bilderna och lägger på söta bilder m.m. Det är lite svårt att förklara hur det ser ut, lättast är nog att googla på “purikura” för att se hur det ser ut.
Automaterna brukar ligga högst upp eller längst ned i spelhallarna. Man får vara noga med att se på skyltarna om det är tillåtet för killar att vara med. Ofta är halva purikura-hallen avspärrad där bara tjejer får gå in, och resten är det tillåtet för killar att gå in om de har en tjej med sig.
På vissa hallar finns det möjlighet som tjej att hyra kläder att klä ut sig inför fotograferingen, t.ex. som en mangakaraktär eller en maid.
Det gäller att vara snabbtänkt när man väl är inne i automaterna, för man får göra många val under fotograferingen, och om man inte väljer inom en viss tid så görs valet automatiskt. Bland annat kan det komma upp val om hur mycket man vill ljusa upp bilden, vilket format man ska fota i m.m. Ibland hinner man inte förstå vad det är innan valet blivit gjort, men det gör inte så mycket, slutresultatet blir roligt ändå.
När fotograferingen är klar så går man ut ur automaten och runt till nästa “bås” och där finns en skärm med pekpennor, och nu kommer det roliga med att rita på bilderna. Man kan sätta öron eller rosetter i håret, glitter runt kanterna, hjärtan och stjärnor, och massa annat. Det är lite olika saker i de olika automaterna, ibland har jag sett att man kan ändra hårfärg, lägga på smink och andra saker.
När man ritat klart (eller tiden gått ut) så går man ut ur automaten igen och på sidan kommer bilderna ut efter ett litet tag.
Varje gång vi fotade så kom våra foton ut med perfekt “photoshoppad” hy och stora mangaögon. Ser inte klokt ut, men jättekul ändå!

AKB48 Cafe & Shop i Akihabara där man kan äta och se videos med AKB48 och även köpa saker som har med gruppen att göra (AKB48 är en tjejgrupp som gör popmusik och består av väldigt många medlemmar). Det är ofta långa köer utanför. Man kan också se gruppen uppträda i Akihabara, och det gör man på Don Quijote, en affär som också kallas Donki. Biljetterna är svåra att få tag på, som turist gör man så här: Länk till den officiella AKB48 fansidan

Kort sammanfattat kan jag säga att Akihabara är jättekul att gå runt i, och om man har intresse för teknik och japansk populärkultur så kan man spendera flera timmar med att gå runt och titta på alla saker. Det finns inget liknande över huvud taget i Sverige. Tyvärr, för jag älskar det!

Tokyo reseguide: Tokyo Metropolitan Government Building

Här är utsikten från en av de två tornen i Tokyo Metropolitan Government Building, 45 våningar upp. Inte lika högt upp som i Top of the Rock i New York (70 våningar), men för mig som är höjdrädd så är det samma sak, jag var livrädd ändå. Det är inte speciellt läskigt väl uppe i byggnaden, utan det är själva hissresan som är läskig, eftersom det enda jag kan tänka på när jag åker upp är att jag har ett hål på 200 meter rakt ned under hissgolvet. Men utsikten var ju fin i alla fall!

Här ser man det andra tornet till vänster i bild.

Vi hade tur när vi åkte upp, för vädret var klart och vi såg ända bort till Mount Fuji som ligger ungefär 10 mil från Tokyo.

Tokyo Metropolitan Government Building ligger i Shinjuku, närmsta station heter Tochomae, men stora Shinjuku-stationen ligger också väldigt nära. Det är gratis att åka upp, så jag tycker att det är givet att göra om man turistar i Tokyo.

Shinjuku

Idag känns det som att jag fått ordning på dygnsrytmen igen, och jag har hunnit gå igenom ganska många bilder. Jag kommer snart lägga upp en hel del, men först ska jag sova och sedan jobba veckans sista arbetsdag. Snart är det helg!

En gata i Kabukicho i Shinjuku, ett par kvarter från vårt hotell.

Meiji Jingu

Jag hade hoppats på att gå igenom massor av foton från Tokyo idag, men jag är så vansinnigt trött (antar att jag fortfarande lider av jet-lag) så tyvärr blir det inget ikväll. Men många foton kommer inom kort, måste bara piggna till lite först!

Toriin vid in/utgången till Meiji Jingu templet i Shibuya.