Min kamerautrustning: en gammal bälgkamera

Det här är den estetiskt finaste kameran jag har. Jag vet inte vad det är för modell, men jag vet att den är från 20-talet någon gång. Det är en så kallad bälgkamera (eng: folding camera), vilket betyder att den ser ungefär ut som ett dragspel. När kameran är ihopfälld är den platt. Man får öppna en lucka och dra ut den när man ska fota, men jag har inte den här kameran för att ta kort med, utan jag har den bara som prydnad i mitt sovrum.

Kameran fick jag från min morfar, och det är något av det finaste jag fått. Jag älskar att ha den framme och titta på den för att den är så fin. Jag funderar på att använda den som rekvisita vid en fotosession som jag ska ha snart om några veckor. Den skulle passa perfekt!

Min kamerautrustning: Diana F+

Här är faktiskt en kamera som jag fotat en del med! Diana F+ heter den och jag ÄLSKAR den! Den är helt fantastisk, eftersom den kan ta vanlig 35mm film (vanliga bilder), 120mm film (diabilder) och Instax Mini (liknande Polaroidbilder). På fotot här nedan har jag moterat på den delen som gör så att man kan ta Instax Mini, vilket gör att kameran blir större än när den har 35mm eller 120mm film i. Jag har också monterat på den tjusiga blixten och satt på ett orange filter över blixten som ger fotona en varmare ton.

Jag har skrivit om den här kameran tidigare (här), och där står det lite om Dianas historia. Nu tänkte jag istället nämna vad man kan göra för roligt med den här kameran.

- Man kan trä in filmen åt fel håll, så att baksidan exponeras istället, och då får bilderna en röd ton. Tekniken kallas redscale.
- Man kan fota upp hela rullen, snurra tillbaka den, och sedan fota samma rulle en gång till. Då får man dubbelexponeringar som överlappar varandra, eftersom man inte lyckas fota på exakt samma ställe i filmen.
- Man kan exponera samma bild hur många gånger man vill. Detta fungerar även med Instax-filmen, eftersom bilden inte åker ut automatiskt, utan man trycker själv på en knapp när man vill få ut den.
- Man kan fota en 120mm-rulle och be labbet framkalla den i vätskor för 35mm-film, och då blir färgerna skeva. Denna teknik kallas för crossprocessing. Det går att göra åt andra hållet också (fota 35mm, framkalla i vätskor för 120mm) och då blir bilderna brunaktiga istället.

Diana F+ är en kamera som jag inte tror att jag någonsin kommer att tröttna på. Det finns så många olika saker man kan göra med den, och jag har precis bara börjat experimentera!

Min kamerautrustning: Kodak Instamatic 255x

Denna kamera kom i början av 70-talet och var ganska populär då. Kameran använde 126-film och den filmen slutade tillverkas 2008, men går fortfarande att få tag på om man håller utkik på t.ex. Ebay. Jag har inte hunnit fotografera med den här kameran än, men jag tänkte köpa en rulle film och fota någon gång i sommar.

Det fina med Instamatic-kameror är att filmen de använder kan man ta ut och byta mitt i en rulle, utan att filmen blir förstörd. Man kan alltså växla mellan exempelvis färg till svartvitt och sedan byta tillbaka till färg om man vill. Detta tack vare att det är två rullar på varsin sida, så både den oexponerade filmen och den exponerade filmen är gömd på varsin sida. Med vanliga filmrullar så ligger ju den exponerade biten helt fritt i kameran och man måste veva tillbaka den biten in i rullen igen innan man kan öppna kameran.

Jag har ingen aning om hur bilderna blir med den här kameran, men det ska bli spännande att se sen i sommar!

Min kamerautrustning: Polaroid Model 20 Swinger

Polaroid Model 20 Swinger är en kamera som jag inte fått tillfälle att fotografera med än, och frågan är om jag någonsin kommer att kunna göra det. Filmen till kameran slutade Polaroid att tillverka redan på 70-talet, och jag har inte forskat i det för att ta reda på om det går att antingen få tag på gammal film på t.ex. Ebay, eller om det finns nytillverkade kopior av filmen. Det är ju inte den mest populära verionen av Polaroidkameror, så de som nyproducerar film riktar främst in sig på de mer vanligare Polaroidkamerorna i första hand. The Impossible Project har film till många olika Polaroidkameror.

Så här ser min Swinger ut i alla fall:

Det är en ganska stor och klumpig kamera sett med våra ögon, men när den lanserades i mitten på 60-talet så visade reklamfilmen hur en ung tjej har den hängade runt handleden medan hon springer runt och leker på en strand med sina vänner, som om den vore liten och lätt. På den tiden tyckte man nog det!

Det var den första instant-kameran som vanligt folk hade råd med och kunde ta med överallt, så den var väldigt populär bland yngre när den kom. Den slutade tillverkas i början på 70-talet.

Min kamerautrustning: Rolleiflex MiniDigi 5.0

Jag har helt omedvetet skaffat mig en kamerasamling och jag tänkte under några veckor visa lite från den samlingen. Mina kameror är inga dyrgripar direkt, och jag har inget intresse av att ta reda på vad olika gamla kameror är värda och samla på den sorten, utan jag tycker om dom som är fina eller annorlunda bara. Dom flesta har jag inte ens fotat med (tanken är att jag ska fota åtminstone en rulle per kamera, men det blir av när det blir av) men jag tycker om kamerorna ändå. Dom är ju så tjusiga!

Först ut är dock en ganska modern kamera, den har bara några få år på nacken och är en digitalkamera. Rolleiflex MiniDigi 5.0 heter den och tar fyrkantiga foton med maxupplösning på 5MP.

Första gången jag såg den i butik var på MediaMarkt i Nacka, och jag blev blixtförälskad! Jag kunde inte heller tro mina ögon när jag såg prislappen, för den kostade inte mer än strax under 1000 kr. Pricerunner ger ett pris på lite över 3000 kr för kameran idag, och jag har för mig att det var något liknande då också. Jag har alltid undrat om MediaMakrt råkat sätta fel pris på den… Hursomhelst, jag åkte hem och googlade på kameran för att se om den var något att ha (det var den), och dagen efter kastade jag mig på bussen till Nacka Forum igen för att köpa den.

Jag använder inte kameran så ofta, men fotar lite då och då med den. Jag har som regel att jag tömmer bara minneskortet när det är fullt, ungefär som en analog filmrulle, för det blir mer spännande att se bilderna då eftersom många bilder då är gamla när jag väl får se dom. Kameran ger en viss känsla i bilderna som jag tycker om, och jag älskar det fyrkantiga formatet. En rolig detalj med kameran är att när man tagit en bild så finns det en vev på sidan som man måste veva ett varv för att kunna ta ett nytt kort. Och precis som med dom riktiga gamla analoga Rollei-kamerorna och andra TLR kameror så tittar man ned i toppen av kameran för att se vad man fotar.

TLR står för Twin Lens Reflex förresten, vilket betyder tvåögd spegelreflexkamera. Wikipedia har lite info om den typen av kamera här: länk

Jag antar att det här inlägget inte vore komplett utan några foton som jag tagit med kameran, så här får ni det. Färgerna är dock aningen tweakade i bilderna i efterhand.

Jo, en sak till. Kameran är pytteliten! Kanske ca 6 cm i höjd eller nåt åt det hållet, och det är ett riktigt partytrick att dra fram kameran eftersom den är så liten och ser så speciell ut, trots att det bara är en digitalkamera. Den är faktiskt riktigt cool! (nåt som är mindre coolt är partytrick, hahah)

 (Den får ligga under kategorin “analogt” trots att det är en digitalkamera. Detta för att den är en miniatyrkopia av en analog kamera)

Nikon SLR adapter för Diana F+ objektiv

När jag besökte Lomography store i New York passade jag på att köpa en adapter som gör att man kan sätta Diana F+ objektiven på en vanlig systemkamera. Diana F+ är ju en kamera som fotar med analog film som man måste framkalla innan man ser bilderna, och därför var det kul för mig att ha en adapter till systemkameran också. Jag tog ett testkort nyss, och så här blev det!

Hela bilden, direkt från kameran…

…och så här ser det ut i 100%.

Fotot är taget med en Nikon D700 och ett Diana F+ 75mm objektiv.

Jag älskar det!! Det låter nog som vansinne för de som inte är riktigt insatta i lomografi och toycameras m.m. eftersom man oftast brukar jaga perfektion när det gäller ny fototeknik. Det här är inte bara ett steg tillbaka, det är tio steg tillbaka! Objektiven är helt gjorda av plast, och därför blir bilderna så dåliga, men det är hela meningen med dessa objektiv. De ska bli jätteroligt att gå ut och prova alla objektiv sedan. Jag tror jag har sex olika objektiv till min Diana F+ kamera att prova, så jag har ju några stycken att gå igenom.

Adaptern jag köpte passar till Nikon systemkameror, men det finns att köpa även för Canon. Jag tror den kostade ca 100 kr och den är helt gjord i plast.